Herr talman! Det är inte något nytt att jag och Rossana inte delar uppfattning om vad valfriheten betyder för människor och för föräldrar och barn i vårt land.
Jag skulle önska att Rossana ville göra mig sällskap på en mindre turné till olika fristående förskolor. Det skulle möjligen minska hennes oro för de kapitalistiska onda företagen, som håller barnen i en hemsk miljö med knappa resurser och med en kall syn på barnen. Men det finns en annan bild. De här besöken skulle visa för henne att det är en verksamhet som visar på en fantastisk mångfald, en stark delaktighet från barn, föräldrar och inte minst från personalen. Påfallande ofta har man en mycket medveten och driven kvalitetsutveckling. En trend som drivs på, framför allt av de fristående förskoleföretagen, är utformningen av lokalerna, det som man kallar den tredje pedagogen.
Förut i dag nämndes det att det var en lägre utbildningsnivå. Det kan till viss del vara sant, men vad man tydligt kan se gällande den andra problematik som Rossana tar upp är att enligt statistiken är antalet barn i barngrupperna mindre. Den statistiken är oerhört tydlig.
Så till pedagogisk omsorg. Om det hade varit så att vi hade haft ett enormt genomslag för pedagogisk omsorg och det hade varit väldigt många som hade valt detta hade det möjligtvis kunnat betraktas som ett större problem. Men den lilla, lilla procentandel - för min del skulle det gärna få vara fler - som tar det lilla utbud som finns är tecken på valfrihet. Den tänker jag fortsätta att värna.
(Applåder)