Herr talman! Jag delar mycket av Jasenko Omanovic beskrivning. Jag tror att det finns mycket av attityder och synsätt som vi behöver bearbeta för att man ska se kompetensen i hela landet.
Vad jag menade med mitt uttalande var att om man förlägger en verksamhet till en ort måste man titta på om det till exempel finns utbildningsmöjligheter och en arbetsmarknad som gör att man kan rekrytera människor. Den taktiken har vi också.
I exempelvis Sundsvallsområdet har vi koncentrerat ett antal myndigheter som jobbar mycket med försäkringsfrågor och it-tunga myndigheter. Vi har SPV, Bolagsverket, CSN, länsstyrelsen, Mittuniversitetet och en del skolmyndigheter.
Det gör att vi får ett kluster av myndigheter som tillsammans skapar en bra struktur och ger ett bra underlag. Det finns också möjlighet att rekrytera personal mellan varandra. Man får ett bra flöde av människor och kompetenser. Man samverkar också på ett föredömligt sätt i klustret i Sundsvall.
Vi har liknande kluster i andra områden i Sverige. Jag tror att det är en riktig strategi. Däremot tror jag inte att man ska placera ut myndigheter som isolerade öar lite överallt i Sverige utan försöka koncentrera dem på ett antal orter så att man får starka fästen med bra utbildningsmöjligheter i grunden. Det ska självklart också finnas kommunikationer.
När vi skulle starta Statens servicecenter, som ligger under mitt ansvarsområde, var vi mycket tydliga med att generaldirektören inte skulle sitta i Stockholm utan i Gävle där huvudverksamheten låg, och basen skulle vara i Östersund och Gävle.
Det som fanns i Stockholm var en mindre verksamhet som vi tog över från Kammarkollegiet. Det ska vara en mindre del av konsulttjänster som behöver finnas i närheten, men det ska ha en liten del av verksamheten. De stora tillskotten på arbetskraft skulle ske i Gävle och Östersund, vilket också har skett.
Det är ett exempel på ett riktigt sätt att tänka. Då bidrar man också till att bygga upp kompetenser runt myndigheten och skapar en del tjänster runt omkring. Glöm dock inte bort att om man sysslar med större upphandlingar måste man följa lagen om offentlig upphandling. Då har alla företag en god chans att konkurrera. Men vissa mindre servicetjänster runt omkring blir de som finns i den geografiska närheten. Det är självklart.
Vi måste ha det synsättet, som jag tror att vi är överens om, Jasenko Omanovic och jag. Men vi måste också vara realistiska och inse att man inte gör några radikala kast på området. Däremot måste vi ha många som håller ögonen på dessa frågor. Jag vill också betona att man inte ska dra på sig onödiga lokalkostnader och titta på fler platser för lokaliseringar. När man gör förändringar internt i en myndighet gäller det att man har det breda perspektivet.
Sedan kan jag inte uttala mig om enskilda myndigheter. Jag kan mina myndigheter, men jag kan inte Kustbevakningens interna förhållanden eller andra myndigheter som ligger undra andra statsråd. Det måste varje statsråd själv självklart hålla koll på. Det finns säkerligen goda argument för de val man har gjort. Det gäller bara att se till att det inte sker av gammal vana eller på grund av att man har vissa förutfattade meningar utan på rationella grunder. Görs det på det sättet har man respekt för besluten. Men ibland kan jag dela uppfattningen att det kanske finns annat som kommer in i bedömningen.