Fru talman! Redan inledningsvis vill jag, liksom
Åke Carnerö, yrka bifall till reservation nr 2 samt till
reservation nr 5.
Under innevarande valperiod har försvaret ge-
nomgått en revolutionerande omdaning. Regementen
och garnisoner har liksom flygflottiljer lagts ned.
Flygutbildningen har diskuterats intensivt och hett,
och frågan är ännu inte löst. Amfibieförband har
bildats och ersatt det stolta Kustartilleriet. Helikopter-
förbanden har ännu inte fått sin utformning. Luftvär-
net har minskat drastiskt m.m., m.m. Men kvar står
Jas 39 Gripen som den yttersta posten för vårt stolta
försvar, höll jag på att säga och sade det också.
Bilden verkar lite drastisk. Riktigt så illa är det
kanske inte som en del av oss kan frestas att tro. Ändå
har man all anledning att fundera över varför funge-
rande flygskolor och flottiljer ska läggas ned - när
investeringarna kostat hundratals miljoner av skatte-
betalarna medel - för att sedan byggas upp på en
annan plats i landet för ytterligare hundratals miljoner
kronor.
Man kan också undra varför fungerande rege-
menten skulle läggas ned för att till stor del byggas
upp igen på platser som fordrar stora investeringar i
lokaler och annat för att över huvud taget kunna fun-
gera som det är tänkt. Framför allt tänker jag på flyg-
flottiljen och flygskolan i Ängelholm, men också på
regementena i Hässleholm och Sollefteå. Nu drabbas
visserligen inte Försvarsmakten och dess budget av
kapitalförstöringen när det gäller gjorda investeringar
i Ängelholm, Hässleholm och Sollefteå. Ur det pers-
pektivet spelar det kanske ingen roll var de fåtaliga
enheter som nu finns kvar ska placeras och om det
behöver nyinvesteras eller inte. Desto tråkigare måste
det vara för alla skattebetalare som först har fått in-
vestera på bl.a. de tre orter som jag räknade upp här
som nu får det tvivelaktiga nöjet att, framför allt när
det gäller flyget, göra om samma sak igen.
Fru talman! En annan del av försvarets omstruktu-
rering som borde väcka irritation på de drabbade
orterna är de ersättningsjobb som var en viktig del i
försvarsnedläggningspaketet. Inom ramen för samar-
betet med Centerpartiet kring Försvarsmaktens fram-
tida grundorganisation lovade regeringen år 1999 att
merparten av de orter som drabbades i samband med
regementsnedläggningar skulle kompenseras med
statliga och privata ersättningsjobb. Närmare 1 300
statliga arbetstillfällen skulle lokaliseras till de nio
kommuner som regeringen hade valt att stödja. Dess-
utom skulle stöd lämnas för att skapa omkring 1 000
arbetstillfällen i privat verksamhet.
Regeringen har haft god draghjälp av högkon-
junkturen i samband med regementsnedläggningarna.
En naturligt fungerande arbetsmarknad har, ofta utan
särskilda åtgärder från regeringens sida, tacksamt
tagit emot personal från de nedlagda förbanden. Icke
desto mindre har regeringen gjort utfästelser till nio
kommuner som tidigare har haft en omfattande mili-
tär verksamhet som en viktig del i skattebasen och
som en viktig inkomstkälla för det lokala näringslivet.
När det gäller de 215 ersättningsjobb som skulle
kompensera för nedlagda Skånska Dragonbrigaden
och Wendes artilleriregemente i Hässleholm har man
ännu inte, trots näringsministerns upprepade löften
och efter mitt ständiga tjat, vill jag nästan säga, i
muntliga och skriftliga frågor sett röken av mer än ett
tjugotal av de utlovade statliga jobben. Inte heller får
Hässleholms kommun ta över garnisonsområde och
övningsfält som utlovats.
Allt det här ger en dålig image åt regeringen och
den av majoriteten i riksdagen förda försvarspolitiken
och åt deras givna löften. Jag anser att det nu, ett
drygt år efter förbandsnedläggningarna, egentligen
borde finnas anledning att utvärdera regeringens
arbete när det gäller att lokalisera närmare 2 300 nya
arbetstillfällen till de orter som drabbades i samband
med Försvarsmaktens omstrukturering. Löften måste
infrias, fru talman. Det är en hederssak.
Fru talman! Nästan varje gång då det har varit för-
svarsdebatter har jag pekat på det dåliga underlag
som försvarsbeslutet den 30 mars 2000 var grundat
på. Jag vet att det var bråttom att få ett beslut i frågan
så att personalen visste vad de hade att rätta sig efter.
Men ett mer kaotiskt resultat än efter det riksdagsbe-
slutet får man väl ändå leta efter. Konvulsionerna
efter det i långa stycken felaktiga beslutet har ännu
inte lagt sig.
Nästan två år efter det senaste i raden av försvar-
sekonomibeslut, den 30 mars år 2000, kan vi åter
konstatera att Försvarsmaktens ekonomi står inför
nya budgetöveskridanden även under innevarande
verksamhetsår - detta trots att Försvarsmakten har
ägnat merparten av innevarande år åt att utarbeta och
implementera nya besparingsförslag.
Fru talman! I samband med en frågestund i riks-
dagen våren 2001 erkände försvarsminister Björn von
Sydow att Försvarsmaktens ekonomiplanering lider
av vissa strukturella brister. Men samtidigt som För-
svarsmakten och Försvarsdepartementet ägnar bety-
dande kraft åt att försöka dölja de strukturella plane-
ringsproblemen åläggs Försvarsmakten att lösa ut-
ökade internationella uppgifter parallellt med att man
ska genomföra en omstrukturering av det traditionella
invasionsförsvaret till att bli ett försvar anpassat till
nya typer av hot. Jag måste i ärlighetens namn säga
att det inte kan vara en lätt uppgift.
Fru talman! Kristdemokraterna har inget emot,
utan är tvärtom positiva till, att Sveriges försvar ingår
i arbetet med att förebygga internationella kriser och
med att bygga upp länder efter svåra kriser. Men vi
anser att verksamheten måste vara noga planerad och
väl ekonomiskt underbyggd. Vi måste, trots korta
varsel, kunna stå för vad vi lovar.
Problemet med det nya försvaret är att åtskilliga
beslut kopplade till Försvarsmaktens grundorganisa-
tion vid beslutstillfället ännu inte har fått någon lös-
ning. Flera lösa trådar återstår att knyta samman.
Lokaliseringen av den militära flygutbildningen och
lokaliseringen av den operativa insatsledningen är två
exempel.
När det gäller den militära flygutbildningen fram-
står den lösning som regeringen, Centerpartiet och
Vänsterpartiet förordar närmast som tagen ut Grön-
köpings Veckoblad, särskilt om man beaktar det eko-
nomiska kriteriet i regeringens riktlinjer till styrgrup-
pen. Beslutet att lägga ned både F 10 i Ängelholm, i
nuläget fortfarande Sveriges modernaste flygflottilj,
och F 16 i Uppsala - de båda flottiljer som i dag be-
driver militär flygförarutbildning - för att sedan byg-
ga upp verksamheten på nytt vid någon av de kvarva-
rande flottiljerna visar med all tydlighet på regering-
ens avsaknad av en sammanhållen analys av hur en
kostnadseffektiv militär organisationslösning ska se
ut.
Av det jag hittills sagt framgår med all önskvärd
tydlighet att den försvars- och säkerhetspolitik som
regeringen har valt att driva i samarbete med Center-
partiet och Vänsterpartiet i allt väsentligt bygger på
ad hoc-lösningar framtagna i all hast och utan någon
större tid till eftertanke och reflexion omkring försla-
gens konsekvenser. Det enda man har varit intresse-
rad av har varit att vinna politiska segrar på förnuftets
bekostnad. Den militära flygutbildningens lokalise-
ringen är det mest aktuella exemplet på det. I dag har
vi ett kraftigt nedbantat försvar som drar kostnader
överstigande alla budgeterade ramar. Jag har inte sett
att det nedbantade försvaret blivit billigare än det
tidigare.
Fru talman! Till sista vill jag säga några ord om
Kustbevakningen. Under en lång följd av år har
Kristdemokraterna, framför allt i budgetsammanhang,
lyft fram Kustbevakningen och dess betydelsefulla
roll i arbetet med att bevaka våra kustområden. Vi
anser att Kustbevakningen är ett område som måste
uppvärderas och få mer resurser. Vi föreslår därför i
årets budget att anslaget 7:1 Kustbevakningen ökas
med 20 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Det kan tyckas som att det i statliga budgetsamman-
hang inte handlar om så mycket pengar, men det är
ändå en markering som visar att kristdemokraterna
insett Kustbevakningens betydelse.
Speciellt med tanke på den omprövning av hotbil-
den som behöver göras med anledning av den ändra-
de världsbilden efter terrorattacken i USA den
11 september finns det anledning att satsa extra
mycket på Kustbevakningen.
Men vad gör då Kustbevakningen? Jo, den är en
mycket viktig del av bevakningen av vårt lands grän-
ser och har som jag ser det stora uppgifter i de insat-
ser som kan behöva göras beträffande underrättelse-
tjänst och eventuellt utökad bevakning av vårt lands
långsträckta kustgränser.
Kustbevakningen bedriver verksamhet inom poli-
tikområdena skydd mot olyckor vad avser miljörädd-
ningstjänst till sjöss, sjöräddning, eftersökning med
flyg, rättsväsende - skatt, tull och exekutionsväsende.
Vidare har vi livsmedelspolitik, transportpolitik och
miljöpolitik. Nya uppgifter har tillkommit, och fler
nya står för dörren. Schengensamarbetet och sjölä-
gesinformationen är ett par exempel. För att långsik-
tigt kunna fullgöra fastställda uppgifter och möta
utökade krav på internationell verksamhet, gränskon-
troll genom den operativa Schengenanslutningen och
miljöräddningstjänst till sjöss måste Kustbevakning-
ens resurser förstärkas och verksamheten lyftas högre
upp på agendan. Verksamheten har behov av nyre-
krytering och utbildning. I en nära framtid behöver
också en stor del av fartygen och flygplanen bytas ut.
Kristdemokraterna avsätter således för politikom-
rådet skydd mot olyckor 20 miljoner kronor per år
utöver regeringens förslag, vilket jag tidigare har
nämnt.
Fru talman! Jag yrkar återigen bifall till reserva-
tion 2 samt till reservation 5.