Herr talman! Även jag vill uttrycka min uppskattning över Sveriges kraftfulla agerande i EU för att förbättra djurskyddet och djurtransporterna, och jag hoppas att vi kommer längre framöver.
Som jag nämnde i mitt anförande har kallblodstravaren under en lång tid systematiskt missgynnats, så att den nu är utrotningshotad. På ett par decennier har kallbloden medvetet trängts undan och står nu på utrotningshotets rand. 1960 var nivån 50 % varmblod och 50 % kallblod. Nu har kallbloden 12 % av loppen och 8,5 % av prispengarna.
De avgörande problemen för kallbloden är populationsstorleken, mängden löpningar och prispengarna. För att populationen ska öka igen krävs det att stoägarna tror att det finns tävlingsmöjligheter och avsättning för fölen. Löpningsmängden är naturligtvis av avgörande betydelse för den som tänker satsa på en tävlingshäst. Dagens mängd är redan under smärtgränsen, och kallblodstravaren är spridd över ett område från Årjäng till Boden.
Prispengarna är naturligtvis viktiga när man ska köpa en tävlingshäst, för förtjänstmöjligheterna är en viktig del i beslutet om vilken häst man ska köpa. ATG har alltså ett avgörande inflytande när det gäller om kallblodstravaren kan överleva genom de villkor de ställer. Därför undrar jag: Är jordbruksministern villig att verka i regeringen för att kallblodstravaren ska få ett minoritetsskydd i avtalet mellan sporten och staten?