Fru talman! Det här betänkandet gäller alltså ex-
portkontroll av vissa strategiska produkter. När det
gäller vapenexportkontroll i stort har EU:s utrikesmi-
nistrar nyligen kommit överens om en gemensam
uppförandekod. Det är givetvis mycket bra. Det kan
ju inte vara lämpligt att olika länder konkurrerar på
den här marknaden med mindre krav på vad man
exporterar och var, alltså till vilka länder, man expor-
terar. Den frågan får vi säkert anledning att återkom-
ma till senare.
Vi moderater har noggrant studerat förslaget till
lag om strategiska produkter. Vi har funnit att vi inte
kan acceptera utformningen av vissa bestämmelser
som gäller underrättelseskyldighet för exportörer i
vissa fall. Vi anser inte att den föreslagna lagregeln
bör genomföras. Vi motiverar vårt ställningstagande i
reservation nr 1, som jag nu yrkar bifall till.
Den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, det som vi kallar för Europakonventionen,
införlivades med svensk rätt vid EU-inträdet den
1 januari 1995. Samtidigt kompletterades regerings-
formen med en bestämmelse om att lagar och före-
skrifter i Sverige inte får meddelas i strid med Euro-
pakonventionen.
Det är på den här punkten som vi nu reagerar un-
der hänvisning till artikel 6 i Europakonventionen.
Den säger att den som är misstänkt för brott inte skall
behöva bidra till utredningen eller bevisningen i målet
genom att göra medgivanden eller tillhandahålla be-
lastande material. Detta skall i stället en åklagare
syssla med. Det är åklagaren, och inte den misstänkte,
som skall bevisa skulden. Den tilltalade behöver alltså
inte medverka i åklagarens arbete på det här stadiet.
I regeringens förslag, som ju också är utskottsma-
joritetens förslag, införs en bestämmelse som innebär
att en exportör som känner till att hans produkter i ett
särskilt fall är avsedda att användas som delar av,
eller komponenter i, krigsmateriel som förts ut ur
landet utan föreskrivet tillstånd, eller som har expor-
terats i strid mot ett tillstånd, genast skall underrätta
Inspektionen för strategiska produkter om detta. Det
är den inspektion som förkortas ISP.
Samma tveksamhet som vi uttrycker har vi också
funnit hos flera tunga remissinstanser. Riksåklagaren
anför t.ex. att förslaget torde strida mot just artikel 6 i
Europakonventionen. Skälet till detta är att exportö-
ren kan straffas om han inte upplyser ISP om egna,
tidigare begångna brott. Rikspolisstyrelsen är en an-
nan myndighet som uttrycker kritik på den här punk-
ten, och Lagrådet uttrycker också stor tveksamhet.
Man säger att det måste vara mycket svårt att i efter-
hand bevisa vad en exportör egentligen känner till.
Det får väl närmast, fru talman, anses som en
självklarhet att den som åtalas för brott mot den före-
slagna nya lagregeln kommer att åberopa Europakon-
ventionen till sitt försvar. De svenska rättsinstanser
som i praktiken skall tillämpa den föreslagna lagstift-
ningen är ju tveksamma, som jag har nämnt, till om
den här underrättelseskyldigheten är förenlig med
konventionskraven.
Detta medför att det är ovisst om det aktuella lag-
förslaget över huvud taget kommer att få effekt. Vi
menar att en lagregel som har så dåliga förutsättningar
att få genomslag i det svenska rättslivet både skapar
osäkerhet och minskar respekten för lagarna. Det är
därför den föreslagna lagregeln inte skall genomföras
enligt vår uppfattning.