Fru talman! Jag står uppsatt för tio minuters tale-
tid, och talmannen har uppmanat oss att vara tysta -
inte precis tysta, men att vara så snabba som möjligt.
Jag tänker inte prata i tio minuter, däremot vill jag
härifrån talarstolen markera att jag tycker att det är
tveksamt att talmannen uppmanar folkvalda att snabba
på för att vi skall få sommarlov.
Jag tycker att det här i grunden är en väldigt bra
proposition. Det är sällan jag får säga något sådant
när det gäller vapenexport, men nu skall jag göra det.
Betänkandet handlar alltså om exportkontroll av
materiel som kan vara komplement till utsmugglade
vapen - eller till vapen som exporteras vidare i strid
mot lämnat tillstånd. Det handlar alltså om reservdelar
och annat som skall skickas till smugglade vapen.
Vi har ju sett skrämmande exempel på hur stora
svenska krigsmaterielföretag ägnar sig åt va-
pensmuggling. När Ingvar Bratt avslöjade Bofors var
det, förutom att vara en modig handling fylld av väl-
digt mycket civilkurage, första steget på en vandring
som alltmer visat hur hyckleriet varit, och förmodli-
gen även är, en av grundbultarna i vapenexporten
världen över. Så är det i Sverige på samma sätt som i
andra länder - kanske mer i andra länder.
I Sverige skakades det politiska och militära etab-
lissemanget av Boforsaffären, som ju innefattade att
Bofors smugglade luftvärnsroboten Robot 70 via
Singapore till Dubai och Bahrain i Mellanöstern. I
december 1989 fälldes tre Boforsdirektörer av Stock-
holms tingsrätt.
Flera år senare, i början av 1994, hade sedan Bo-
fors mage att söka tillstånd för att leverera reservdelar
och reparationsmateriel till de utsmugglade robotarna.
Maken till fräckhet kan man ju tycka inte borde fin-
nas. Men det fanns det.
Regeringen hade tidigare givit klartecken för ex-
port av reservdelar till smugglade eller vidareexporte-
rade vapen till både Thailand och Oman. Regeringen
godkände så småningom att Bofors utförde servicear-
beten och levererade reservdelar till smugglade vapen
till Dubai och Bahrain. Detta är ju mycket märkligt.
Så lyckades vi då med många goda krafter att få i
gång en debatt kring detta, och så småningom har Leif
Pagrotsky mycket förtjänstfullt sagt att smugglade
vapen skall ha en kort livslängd. Det är utmärkt, tyck-
er jag.
Då kommer frågan vilka reservdelar som skall om-
fattas av den nya lagen. ISP, Inspektionen för strate-
giska produkter, ville att lagen bara skulle gälla pro-
dukter för vilka det fanns fällande domar från början,
dvs. till robotarna i Dubai och Bahrain och inga and-
ra. Men det som föreslogs i en UD-promemoria, att
det skulle finnas tillstånd för export av komponenter
till vapen som "förts ut ur landet eller vidareexporte-
rats utan tillstånd enligt lagen om krigsmateriel" var
en skärpning mot vad ISP egentligen ansåg. För sä-
kerhets skull vill jag ha ett förtydligande från utskot-
tets företrädare i den här debatten. Möjligtvis kan det
vara en viss oklarhet i betänkandet.
I propositionen skrivs följande: Regleringen skall
avse komponenter till krigsmateriel som har förts ut
ur landet utan föreskrivet tillstånd eller som har vida-
reexporterats utan tillstånd enligt lagen om krigsma-
teriel. Enligt propositionens text skall detta tillämpas
på följande sätt: Om viss krigsmateriel finns utom-
lands är det möjligt att kontrollera om tillstånd har
funnits för exporten och till vem krigsmaterielen har
exporterats i enlighet med tillståndet. Vidare står det:
Då bör ISP självt kunna kontrollera och konstatera
om tillståndet har givits till export av den aktuella
krigsmaterielen.
Detta måste rimligen tolkas på följande sätt.
För det första: Någon vill exportera reservdelar till
vapen som är tillverkade i Sverige.
För det andra: Om det finns utförseltillstånd för
vapnet till landet i fråga krävs inte tillstånd. Om det
inte finns något sådant tillstånd för export eller vida-
reexport till landet i fråga, måste företaget ansöka om
tillstånd för export av reservdelarna.
Är det detta som gäller? Delar utskottsmajoriteten
den uppfattning som jag nu gav uttryck för? Det räck-
er med ett ja eller nej, så behöver vi inte debattera
frågan så mycket mer.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Nästa punkt är hur man skall veta om krigsmate-
riel olovligt hamnar i ett land och var det finns. Vi vill
från Miljöpartiets sida - även Vänsterpartiet har an-
slutit sig till detta - ha en lista över alla kända fall där
krigsmateriel befinner sig i ett land i strid mot till-
stånd. Annars blir lagen svårare att hantera.
Svenska Freds har sammanställt en sådan lista som
bygger på uppgifter från polis- och tullutredningar.
Sammanställningen visar att det finns svenska vapen i
ett 50-tal länder där de inte borde finnas. Självfallet
borde nu ISP och tullen upprätta en mer omfattande
förteckning som kan underlätta arbetet med den nya
lagen.
Utskottet anser att en sådan förteckning inte skulle
kunna bli heltäckande. Det är också ett av huvudskä-
len för avslag. Men jag tror att det förhåller sig så att
man är litet rädd för en sådan här offentlig lista från
en myndighet. Listan skulle bli så pinsam att man inte
skulle vilja kännas vid den. Man vill inte ha svart på
vitt hur frågorna har hanterats - man vill inte rensa sin
egen historia. Det kanske är detta det handlar om.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.