Fru talman! I det betänkande vi nu behandlar föreslås ändringar i miljöbalken som syftar till att genomföra EU:s engångsplastdirektiv och avfallsdirektiv i svensk rätt. Merparten av de föreslagna ändringarna avser ett antal bemyndiganden för att möjliggöra ett genomförande av direktiven på förordnings- och föreskriftsnivå.
Fru talman! Varje timme spolas ungefär fem badkar skräp upp längs Bohuskusten. Ett av Europas mest nedskräpade områden finns här, i Sverige. Blickar man ut därifrån, eller från någon annan av Sveriges kuster, kan man vara säker på att det alltid finns en sak dit man tittar även om man inte alltid ser det: plast.
Plast är ett oerhört viktigt material, men när det hamnar i vår natur eller i våra hav som skräp har det en negativ inverkan på miljö, på turism, på sjöfart och eventuellt även på människors hälsa.
Plast har väldigt lång livslängd. Vi har också mer kunskap i dag om mikroplast och nedskräpning av plast än vi hade vid tidpunkten för framtagandet av straffbestämmelsen för nedskräpningsförseelse och undantaget för ringa brott. Det var först i samband med att de globala hållbarhetsmålen antogs i september 2015 som nedskräpningen av plast uppmärksammades som ett globalt miljöproblem som måste bekämpas. På grund av brist på kunskap inom dessa områden saknar tidigare förarbeten resonemang om de effekter på miljön som nedskräpning av mindre föremål som innehåller plast leder till.
Naturvårdsverket utförde en nationell skräpmätning under en vecka i juni 2020. Trots den rådande pandemin fann man vid mätningen totalt cirka 35 miljoner skräpföremål med en total vikt på cirka 60 ton.
Cigarettfimpar är den engångsplastprodukt som leder till allra mest nedskräpning. Enligt Håll Sverige Rents skäprapport 2020 slängs omkring 1 miljard fimpar på svenska gator och torg varje år. Det motsvarar ungefär 108 ton plast. Av den skräpmätning som utförts av Naturvårdsverket framgår att cirka 62 procent av allt skräp är fimpar. Under den vecka som skräpmätningen pågick hittades cirka 21 miljoner fimpar.
Fru talman! Det följer av engångsplastdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att producenterna täcker kostnaderna för att städa upp avfallet från producenternas produkter. Avgifterna ska täcka de kostnader som uppstädningen av skräp ger upphov till på ett proportionellt sätt.
Det har i arbetet med propositionen och betänkandet väckts många frågor kring avgiftens storlek och de medföljande administrativa kostnaderna. Regeringskansliet har nu meddelat att man i det pågående arbetet har en dialog med Naturvårdsverket om hur administrationen av nedskräpningsavgifterna kan begränsas. Vidare kommer nedskräpningsavgifternas storlek att fastställas först under 2023, det vill säga efter det att kommissionen har presenterat sin vägledning i frågan.
Det är viktigt att avgifterna regelbundet ses över och kan justeras. Eventuella överskott av intäkterna från avgiften ska kunna återbetalas till producenterna. Inte minst av praktiska skäl är det enligt regeringen därför lämpligt att avgiften beslutas genom föreskrifter och inte genom lag, som det finns motioner om.
I engångsplastpromemorian - inte i propositionen som man i debatten tidigare har hänvisat till - lyfts frågan fram om portionssnus och den stora nedskräpning som orsakas. Jag tror att vi egentligen är överens om att det här är ett problem. I promemorian lyfts ett förslag fram om producentansvar för portionssnus kopplat till en nedskräpningsavgift. Detta har väckt mycket starka reaktioner och synpunkter, eftersom snus inte regleras i engångsplastdirektivet. Regeringen har lyssnat på dessa synpunkter och nu meddelat att man inte avser att gå vidare med förslaget och inte tänker ta ut någon avgift för snus.
En annan viktig del i implementeringen av engångsplastdirektivet är märkning av produkter. Här vill miljö- och jordbruksutskottet lyfta upp vikten av att man tillämpar detta bemyndigande på ett sätt som med beaktande av direktivets krav i möjligaste mån ger producenterna tid för anpassning.
Kraven på hur märkningen ska se ut framgår av kommissionens genomförandeförordning som gäller direkt i Sverige. Planen är nu att införa miljösanktionsavgifter för överträdelser mot bestämmelserna först den 4 juli 2022. Detta innebär att inga sanktioner införs under första året.
Fru talman! En av de vanligaste källorna till uppkomst av mikroplast är att makroplast som skräpar ned i naturen successivt bryts ned till mikroplast. Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, har i sitt förslag till begränsning av mikroplast kommit fram till att mikroplast är att betrakta som mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen, det vill säga ämnen som bryts ned långsamt och som kan lagras i levande varelser. Dessa ämnen ska begränsas så långt det är möjligt.
Det är enligt regeringen således inte enbart den sammantagna nedskräpningen utan även varje enskild fimp, varje tuggummi, godispapper eller liknande som ger upphov till negativa effekter för miljön.
Det är också så att skräp föder skräp som leder till klotter och skadegörelse och som i sin tur leder till otrygghet. Det visar flera studier. Människor uppfattar helt enkelt att det är okej att slänga skräp på en plats som redan är nedskräpad. Till slut förlorar vi respekten för platsen, och den skräpiga platsen upplevs som otrygg.
I en undersökning som Håll Sverige Rent låtit göra framkom att skräpiga områden förknippas med otrygghet och att man inte vill bo i ett område där det är skräpigt eftersom det betyder att de som bor där inte bryr sig.
Sedan 2011 har polisen möjlighet att ge böter för nedskräpningsförseelser om de ertappar någon med att slänga skräp som matförpackningar eller petflaskor utomhus. Lagen har inte gällt småskräp. Men det är rimligt att man ser all nedskräpning på samma sätt. Småskräp bötfälls till exempel i länder som Finland, Italien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.
Det är viktigt hur man ser på nedskräpning, och det blir normerande om lagen om straffansvar för ringa nedskräpning finns på plats. Det är en viktig signal för att öka konsumentens medvetenhet och för att få till en beteendeförändring. Polisen får också ytterligare ett verktyg.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottets bedömning inte motiverat att ta initiativ till en avkriminalisering av nedskräpningsförseelse för att kunna möjliggöra en sanktionsväxling.
Fru talman! Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag till beslut.