Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.
I augusti, efter det att vi fick ta ställning till den proposition som debatteras i dag, informerade Regeringskansliet miljö- och jordbruksutskottet om att man överväger förändringar jämfört med engångsplastpromemorian. Det handlar om att portionssnus eventuellt inte längre ska omfattas av producentansvar och avgiftsbeläggas. Man överväger också att senarelägga implementeringen.
Båda dessa överväganden anser vi är att gå i rätt riktning, men tyvärr kom de sent i processen och finns alltså inte med i dag för oss att ta ställning till. Det är i stället det tidigare förslaget i propositionen som vi behandlar i dag. Utifrån det vill vi att denna proposition avslås av riksdagens kammare och att en ny, reviderad proposition läggs fram. Men eftersom detta av allt att döma inte kommer att ske har vi en del synpunkter på det faktiskt framlagda förslaget.
Eftersom producenternas nedskräpningsavgifter föreslås regleras i förordning och inte i lag är det viktigt att riksdagens bemyndigande inte går längre än vad som är nödvändigt och att det säkerställer att nedskräpningsavgiftsförordningen endast ålägger producenterna kostnadsansvar i enlighet med engångsplastdirektivet och självkostnadsprincipen. När ett direktiv införs i svensk lagstiftning är det viktigt att det finns en förutsägbarhet för näringslivet rörande vad implementeringen kommer att innebära.
Om regeringen får ett öppet bemyndigande av riksdagen ger det regeringen fria händer att ta ut vilken avgift som helst. Regeringens förslag till bemyndigande är därför alldeles för öppet formulerat. Detta gör det i princip omöjligt att bedöma vilka konsekvenser olika föreskrifter kan komma att få när de väl verkställs.
Den avgiftsmodell som regeringen presenterar i sin proposition innehåller ett antal otydligheter och mindre lyckade förslag. Till att börja med har regeringen valt att bygga avgiftsmodellen på ett sådant sätt att det mer liknar en punktskatt än en avgift. Det saknas helt enkelt en koppling mellan faktisk kostnad för nedskräpningen och den uttagna avgiften. Regeringen föreslår exempelvis inte att avgiften ska beräknas utifrån den faktiska nedskräpning som sker utan på antalet utsläppta produkter på den svenska marknaden.
Dessutom bygger regeringens nuvarande avgiftsberäkningar på en kostnadsuppskattning om 100 kronor per invånare och år - trots att endast en kommun i Sverige har gjort en sådan kostnadsberäkning, vilken ligger på 45 kronor per invånare och år. Dessa förhållanden pekar på att det är tal om en skatt snarare än en avgift för producenterna.
En annan synpunkt som har lyfts på många håll men som regeringen inte verkar ha velat lyssna till är att praxis inom branschen är att skräp och avfall beräknas utifrån vikt eller volym, inte per styckeenhet som regeringen valt att göra. Detta skapar en orättvisa då det missgynnar producenter av små enheter till förmån för producenter av större och tyngre enheter.
Det finns även en risk för orättvisor mellan olika typer av producenter, då regeringens förslag exkluderar vissa produkter som genererar skräp och avfall men avgiftsbelägger andra. Att som i förslaget från regeringen lägga på en avgift för producenter av portionssnus som en del av implementeringen av engångsplastdirektivet anser vi vara mycket märkligt. Vi anser att det är en överimplementering av direktivet. Dessutom vill vi gärna se att regeringen återkommer med besked om hur ofta och på vilka grunder avgiftsnivåerna löpande kommer att revideras framöver.
Från Sverigedemokraternas håll vill vi senarelägga implementeringen av engångsplastdirektivets artikel 8, som reglerar producentansvaret. Enligt direktivet behöver det inte införlivas förrän i januari 2023. Detta skulle ge regeringen tid att omarbeta de brister som jag har påpekat. EU-kommissionen kommer senare under 2021 att komma med riktlinjer för vad som kan anses vara en kostnadseffektiv och proportionell kostnad kopplat till avgiftsnivåerna. Regeringen bör därför avvakta med beslut om bemyndigande och eventuella förordningar, åtminstone tills kommissionen faktiskt har presenterat dessa riktlinjer.
Att minska nedskräpning är bra, inte minst när det gäller plast som hamnar i naturen. Men propositionen från regeringen innehåller alldeles för många orättvisor. Den innehåller för korta tidsfrister och utelämnar viktiga delar om på vilka grunder avgiften ska tas ut. Det saknas också delar om hur ofta och på vilket sätt förordningen ska utvärderas och revideras för att ha en god förankring i verkligheten. Det här behöver göras om. Gör om! Gör rätt!