Fru talman! Att som ny ledamot göra premiär i kammaren med ett anförande om vatten och sedan fortsätta med ett om nedskräpning passar mig utmärkt. Jag är mycket nöjd med detta. Jag vill en gång för alla sätta ned foten ordentligt mot den nedskräpning i naturen som engångsplasten bidrar till. Jag börjar därför med att yrka bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Jag är gammal scoutledare. Det finns ett uppdrag som man ger en scoutpatrull som de går in för med hull och hår. Det är att ge sig ut på skogspromenaden, dagsturen, med uppdraget att under hela dagen samla plast. Scouter älskar att samla plast.
Lyckan i deras ögon när de återvänder från skogspromenaden med en stor kasse full med plast, den lyckan i ögonen är fantastisk. Men sedan kommer det mindre fantastiska. De är mindre stolta när de inser: Hur mycket skräp måste då inte ligga kvar i skogen som vi inte fick med oss?
Fru talman! Fast jag har blivit bättre är jag den förste att erkänna. Man försöker tänka en, två och tre gånger när man krampaktigt håller den lilla plastbiten eller tuggummit i handen. Det gäller att gå och hitta den där papperskorgen. Min kollega innan här påpekade att vi behöver fler av dem. Vi har blivit bättre, men vi är ännu inte tillräckligt bra.
Det behövs tuffare tag för detta, absolut. Vi talar i dag i samhället mycket om tuffare tag, strängare straff och så vidare. Missförstå mig inte nu. Det är inte så att det börjar ett tuggummi och slutar med gängkriminalitet, men det finns paralleller. Vi har varit inne på det i dag. Det handlar om otrygghet och så vidare i samhället.
Jag tänker på det plasthav som vi har sett bilder på ovanifrån. I våra hav i dag flyter det omkring plast. Det är enorma mängder plast som väller in på till exempel vår västkust. Av den plasten är 85 procent just engångsplast som har till syfte att bara användas en enda gång. Man tänkte att det kanske inte var så viktigt, och så slängde man den. All den plasten beror på den mänskliga faktorn att man inte sköter detta med att slänga skräp korrekt.
Det är viktigt att inte bli moralist i detta. Det tycker jag är väldigt viktigt att poängtera. Det pekfingret skulle enbart förvärra. Men det hindrar inte att vi med det här förslaget nu eftersträvar en högre moral när det gäller att inte kasta skräp omkring oss.
Det här förslaget hjälper oss. Vi behöver det för att ta ansvar. Ansvaret för det vi producerar och ansvaret för att slänga sitt skräp är det enskilt bästa sättet att stoppa den stora nedskräpning som vi har som egentligen inte borde finnas. Det borde vara en självklarhet.
Fru talman! Fortfarande snurrar tankarna hos mig. Varför finns den här plasten så mycket i vårt samhälle? Vi vet ju vad den tyvärr hamnar. Varför tillverkar vi det så mycket när vi borde göra annorlunda? Varför minskar inte nedskräpning av plasten? Varför ökar den?
Här sätter politiken ned foten och förmedlar nu en vision om vart vi vill med målet som vi ska ta oss till. Engångsplastdirektivet är ett minimikrav. Jag har här flera gånger hört ordet överimplementera. Vi har ett minimikrav att förhålla oss till.
Vi får göra mer. Vi får göra bättre. Det är inte fel. Det är inte rätt att kalla det för att överimplementera. Det är heller inte fel att vi skulle bli kallade Bror Duktig i Europa om vi skulle göra mer. Visst vore det fantastiskt om vi kunde göra mer.
Fru talman! Nu yrkar Liberalerna förvisso bifall till förslaget. Men jag ställer mig ändå frågan om detta portionssnus. Jag vill lite till hålla kvar tanken vid det. Man funderar nu på att ta bort producentansvaret för det. Plasthalten i det är inte tillräckligt hög, enligt EU.
Men vi kan inte vara nöjda när vi går omkring och ser portionssnus ligga kvar så länge. Nedbrytningsprocessen är för lång. Ungefär 12-13 procent av skräpet är portionssnus. När jag i dag gick hit till riksdagen såg jag fler portionssnuspåsar än fimpar.
Jag ställer mig därför tveksam till resonemanget om snuset. Jag vill poängtera att jag inte är emot snusandet. Nu har producenterna tagit ett gott ansvar. Det finns ett fack i fodralet, i snusdosan, att stoppa det i. Det är jättebra. Men vi bör hålla kvar i tanken att precis som fimpar och tugggummin vill vi inte se det i vår natur.
Det handlar om förbud och krav på att förbättra avfallsinsamling och nationella mål om att minska konsumtion. Det handlar om krav på märkning, designkrav, krav på kostnadstäckning i enlighet med principen att förorenaren betalar samt medvetandehöjande åtgärder.
Detta gör att vi inte bara håller minimikrav utan kan växla upp i framtiden. Vi har bara en enda jord, och den är inte att likna vid en plastmugg.