Herr talman! I dag debatterar vi 120 motioner från den allmänna motionstiden inom området som rör polisfrågor. Det är en salig blandning av olika ämnen och förslag.
Det är också en salig blandning när det gäller vilka partier som utgör majoritet när det kommer till justitieutskottet. Alliansens partier har tagit Sverigedemokraterna i hand och genomfört tillkännagivande efter tillkännagivande, som om Alliansen inte har suttit i regeringen under de senaste åtta åren utan i stället har väntat med att genomföra sin politik tills nu när de är i opposition. Det är en spännande strategi som tyvärr resulterar i en ganska spretig politik, och det är något förvirrande.
Jag ska inleda med att yrka bifall till reservationerna 16 och 18.
Miljöpartiet har en jättebra motion från 2014 om en stärkt polis. Det är en väldigt bra motion - Vänsterpartiet har skrivit många liknande motioner om ungefär samma förslag - och eftersom Miljöpartiet har lite svårt att genomföra sin gröna, hållbara politik som regeringsparti tänkte jag hjälpa dem på traven. Motionen handlar om att brott som en polis eller åklagare misstänks ha begått inte ska utredas av den egna myndigheten utan av en fristående myndighet. Den internutredningsverksamhet som i dag finns i polis- och åklagarväsendet bör bytas ut mot en självständig utredningsmyndighet.
Allmänhetens förtroende för rättsväsendet är oerhört viktigt, och tillvägagångssättet att polisen i princip utreder sig själv kan verka lite märkligt. Att i stället ha en fristående myndighet som kritiskt kan granska och analysera eventuella brott som har begåtts är en mer förtroendegivande lösning. Sveriges Advokatsamfund och Justitiekanslern instämmer i detta.
Sedan den 1 januari 2011 handläggs anmälningar mot polisanställda av en särskild avdelning inom Rikspolisstyrelsen. Anmälningar av brott eller påståenden om att någon polisanställd har handlat fel i tjänsten ska enligt förordningen omedelbart överlämnas till en åklagare, och det är åklagaren som gör själva brottsutredningen. Att den egna myndigheten utreder sig själv är nog inte det bästa sättet att lösa problematiken. När en polis är brottsmisstänkt bör någon annan än polisen och åklagaren utreda brottet. Det har Miljöpartiet helt rätt i, tycker vi, och Vänsterpartiet instämmer i motionen. Det är bara lite synd att regeringen själv inte instämmer i den.
De motioner vi debatterar i dag berör inte bara Sverige och inrikespolitiken, eller för den delen krogen och danstillståndet, utan även EU och asylrätten. Vänsterpartiet har skrivit en motion som behandlar Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, kallad Frontex. Frontex huvudsakliga uppgifter är att samordna det operativa samarbetet mellan medlemsländerna när det gäller förvaltning av de yttre gränserna och gemensamma operationer samt bistå medlemsstater med utbildning och genomföra riskanalyser.
Vänsterpartiet vill att Frontex verksamhet ska ändras så att asylrätten säkerställs och skyldigheten att bistå skeppsbrutna respekteras, och det är därför jag yrkar bifall till reservation nr 18. Det är nämligen så att EU i dag har en asyl- och flyktingpolitik som gör att människor dör i sin kamp att fly från krig och svält. I kampen för ett bättre liv försätter hundratusentals kvinnor, barn och familjer sina liv i fara för att försöka ta sig till Europa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor
Jag tror att vi alla kommer ihåg den fruktansvärda katastrofen utanför Lampedusa i Italien i oktober 2013, då över 300 migranter drunknade. Italien initierade då en operation kallad Mare Nostrum, ledd av italienska flottan och kustbevakningen, med syfte att undsätta migranter ute på Medelhavet. Mare Nostrum avslutades den 1 november 2014 och hade då räddat livet på ungefär 150 000 migranter. Det är oerhört många.
En av anledningarna till att Mare Nostrum inte kunde fortsätta är att Italien inte ensamt kunde bära de ekonomiska kostnaderna. Mare Nostrum ersattes av en EU-gemensam operation under ledning av myndigheten Frontex. Operationen fick namnet Triton - statsminister Stefan Löfven talade om Triton för bara några timmar sedan.
Skillnaden mellan Mare Nostrum och Triton är att Triton hade ett mycket mer begränsat uppdrag. De fartyg som ingick i Triton gick inte längre än 30 sjömil utanför Italiens kust och hade inte search-and-rescue-uppdraget, vilket innebar att man inte patrullerade särskilt nära Libyens territorialvatten eller aktivt bevakade området i syfte att upptäcka migrantfartyg. Det har inneburit att kommersiella, vanliga fartyg ute på Medelhavet - som inte är utrustade eller utbildade för att genomföra räddningsoperationer - i högre grad än tidigare har fått bistå de migranter som hamnat i sjönöd.
Detta beror på att enskilda medlemsstater är ytterst ovilliga att bidra med finansiering, personal och resurser till en gemensam Frontexoperation. Det finns också en oro att migranter enligt den maritima lagen ska söka asyl på fartygen från de EU-länder som undsätter dem.
Under 2014 drunknade över 3 000 migranter på sin väg över Medelhavet. Medlemsländerna sätter pengar före människoliv. Det är därför Frontex uppdrag måste ändras. Enligt Frontexförordningen ska grundläggande mänskliga rättigheter och asylrätten respekteras i dess verksamhet, men det är väldigt svårt att kontrollera. Jag anser att utvecklingen sätter fingret på EU:s motvilja att på ett ansvarsfullt och humant sätt ta ansvar för mänskliga katastrofer, vilket faktiskt är vad flyktingtrafiken över Medelhavet är.
Det går att göra betydligt mer, och därför måste Frontex uppdrag förändras så att asylrätten säkerställs och skyldigheten för medlemsländerna att solidariskt dela ansvaret att bistå skeppsbrutna respekteras. Det går att göra mycket mer för att rädda människors liv och stärka asylrätten. Låt oss göra det!