Herr talman! Det är aldrig en myndighet som begår brott, utan det är individer, människor, som gör det. Det gäller att fokusera på rätt sak. Det som skulle bli ett problem vore ett jävsproblem mellan två individer, det vill säga att den som utreder ett brott känner den som misstänks ha begått brottet. Det är det man måste fokusera på. Det är alltså inte en myndighet som utreder sig själv.
Med dagens lösning finns en självständig enhet med egen chef och egen budget fastställd av regeringen. Det finns en insyn också från Rikspolisstyrelsens styrelse som vi ska se över ytterligare ett varv. Jag vet att Linda Snecker har svårt att tro på alliansföreträdare, särskilt kanske på dem av mitt kön, men hon kan väl åtminstone tala med Elin Lundgren som är en av dem som följer arbetet.
Våra slutsatser, som vi lämnar för årsredovisningen, är att arbetet sker på ett mycket professionellt sätt och med stor öppenhet genom oss som allmänhetens företrädare. Vi kan inte se hur den enda förändringen, att den som ska vara chef för enheten ska kallas generaldirektör, skulle lösa det grundläggande problemet. Tvärtom tror vi att det vore en mycket sämre lösning där färre de facto skulle fällas för brott eftersom brottsutredningarna skulle tappa i kvalitet. En egen myndighet vore nämligen alltför svag.