Herr talman! Övriga ledamöter! I dag ska vi debattera frågan om åldersgränsers vara eller icke vara. Vad jag förstår har det varit en diskussion om detta tidigare i kammaren, och gränsen har höjts ganska nyligen.
Vi socialdemokrater ställer oss frågan vad motivet är till att höja gränsen ytterligare. Av vilken anledning går regeringen fram med förslaget? Förmodligen får jag svar i de inlägg som kommer framgent, men låt mig ändå peka på några punkter som kan bli lite problematiska i och med förslagets införande.
Vi ställer ofta krav på ålder och vigör när vi ska tillåta folk att göra olika saker. Det gäller i många sammanhang. En läkare som passerat 70-årsstrecket kommer förmodligen att fungera ypperligt. Kontrollen av honom eller henne utförs på ett speciellt sätt, och jag kan faktiskt inte utläsa hur det kommer att ske. Det innebär att risken för missar och felhantering är uppenbar.
Den nuvarande lagstiftningen är utformad så att landstingen kan ge dispens till de läkare som passerar 70-årsstrecket. Det i sin tur innebär per automatik att man har en kontrollstation för att se huruvida läkaren utför sitt uppdrag på ett bra sätt, om han är uppmärksam, noggrann, hänger med i den medicinska utvecklingen med mera.
Jag säger inte att det alltid är så, men risken finns när vi åldras att vi kanske inte riktigt är med på att så sker. Det kan man se på sina nära och kära. När man ifrågasätter om morfar verkligen ska fortsätta att köra bil tycker morfar att han ska det. Vi övriga i släkten kan ha svårt att få honom att inse att det är dags att lägga bilnyckeln på hyllan. Därför blir jag lite orolig när man höjer gränsen i princip till oändlighet.
Hur kommer patientsäkerheten att tryggas med förslaget? Man skriver i propositionen att patientkontakten kommer att bibehållas, vilket innebär en trygghet för patienten. Ja, det kanske är sant. Samtidigt kan man fundera på om det kanske är så att patienten går miste om de senaste innovationerna inom det läkeområde som han eller hon söker för.
Min erfarenhet är i alla fall den att ju äldre man blir desto mindre aktiv blir man. Man kanske inte är så otroligt framåt när det gäller att söka nya innovationer, nya lösningar. Hur kommer det att tryggas utifrån ett patientperspektiv? Patienten måste väl ändå vara den som står i fokus.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation, nr 1.
I detta anförande instämde Christer Engelhardt (s).