Herr talman! Det är intressant. Jag har suttit och lyssnat på ganska många debatter där man pratar om att man gör förändringar för att sedan göra en utredning om hur man ska ha det. Återigen kommer vi till en sådan situation.
Kenneth sade i sitt anförande att man håller på med en översyn för att se på helheten. Det är ju jättebra. Det är gräsligt bra, säger vi hemma. Men varför gör man denna förändring innan man har sett hur helheten ska se ut?
Återigen: Patientsäkerheten måste stå i första rummet. Det sade även du, Kenneth. Så är det. Punkt.
Hur kan man då få till det så att man ändå vidtar den här åtgärden? Hur det än är, om vi tittar ut över yrkeslivet för åtminstone det stora flertalet av svenskarna, så slutar man ju tidigare än 70 år. Vi hade en höjning - var det 2004 - från 67 till 70 med argumentationen att den kunskapsmassa och den erfarenhetsmassa som fanns skulle kunna tas till vara.
Jag frågade i mitt anförande: Hur långt kan vi gå i den utvecklingen? Någonstans måste det ändå finnas någon typ av gräns.
Så Kenneth, vilket skäl är det egentligen? Och varför inte titta på helheten innan ni gör förändringarna?