Fru talman! Vi ska i dag debattera plan- och byggfrågor. Oppositionen tycker att det är oerhört viktiga frågor som regeringen borde prioritera ytterligare. Men den här frågan, precis som många andra, är en fråga där regeringen inte har lyckats komma fram till något speciellt utan den har dragits i långbänk. Vi kommer nog under debatten i dag att få höra att det inte är så utan att det faktiskt finns förslag och att det kommer att läggas fram förslag.
För att göra en lång historia kort tänkte jag ge en kort resumé av vår bild av vad som faktiskt har hänt.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2002 den parlamentariskt sammansatta PBL-kommittén. Kommitténs betänkande
Får jag lov? Om planering och byggande
lades fram hösten 2005. Remissbehandlingen avslutades i februari 2006. Socialdemokraterna, och jag tror att jag även kan tala för övriga oppositionen, tillstyrker många av de förslag som finns i kommitténs betänkande. Vi hade för länge sedan velat se många av förslagen implementerade i lagstiftning. Men så har inte skett, och det har nu gått mer än två år.
Jag vill lyfta upp fyra reservationer som de fyra borgerliga partierna lade fram våren 2006. Dessa fyra reservationer lades fram en vecka innan remissbehandlingen av betänkandet var avslutad. I samtliga dessa borgerliga reservationer går det att läsa att man är kritisk mot att den socialdemokratiska regeringen inte har lagt fram en proposition - inte har lagt fram ett förslag om en helhetslösning för plan- och bygglagstiftningen. Denna reservation lades fram innan remisstiden hade löpt ut. I reservationen går det att läsa att det är nu dags att gå från ord till handling. Detta gjordes innan remisstiden hade löpt ut.
Det har nu gått mer än två år sedan remisstiden löpte ut, och regeringen har haft mer än två år på sig att jobba med frågorna. Största delen av tiden har det varit en borgerlig regering som har haft möjlighet att lyfta fram frågorna och ta ställning.
Om de borgerliga riksdagsledamöterna 2006 var så oerhört kritiska till den socialdemokratiska regeringens arbete, skulle man nu tro att de borgerliga ledamöterna i utskottet än en gång skulle vara kritiska till att regeringen under två års tid inte har gjort någonting för att skapa en sammanhållen plan- och bygglagstiftning. Men så är inte fallet. Det anses vara alldeles för komplext och svårt, och de borgerliga är kanske inte helt överens. Men det sista kanske de inte säger i det offentliga rummet.
Debatten i dag kommer i mångt och mycket att handla om att den tidigare borgerliga minoriteten har drivit på frågan och gång på gång sagt att förslag ska läggas fram.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen sade: Vi jobbar med frågan. Vi kommer att lägga fram ett sammanhållet paket med en ny plan- och bygglagstiftning. Men sedan den borgerliga regeringen fick ta över makten har det inte hänt någonting.
Mina borgerliga ledamöter kommer att säga: Det där är inte sant. Under vår tid vid makten har det skrivits två propositioner.
Det är helt sant. Det har skrivits två propositioner under de två år som borgerligheten har haft regeringsmakten. Den första propositionen innehåller inga konkreta förslag över huvud taget. Det enda man säger är att man begär av riksdagen att godkänna det inriktningsbeslut som man vill ha för en ny instansordning för prövning av ärenden enligt PBL.
Varför måste man ha ett sådant inriktningsbeslut? Är inte de borgerliga partierna redan eniga om hur man vill att det här ska se ut i framtiden? Borde man inte ägna mer tid åt att försöka få fram ett samlat PBL-förfarande i stället för att bråka inbördes? Det verkar vara det man ägnar sig åt.
Den andra propositionen som borgerligheten har lyckats plocka fram under de två år som man har jobbat med frågan har rört ett antal visserligen konkreta förslag, men inga förslag som på något sätt kan leda till att vi får en fullgod plan- och bygglagstiftning. Det är några små justeringar i kanten som i stort sett kunde ha gjorts i samma stund som PBL-kommittén lade fram sitt förslag.
Det återstår att fråga sig: Hur har det kunnat bli så här? Hur har vi kunnat sitta vid makten i två år utan att det har hänt något? Det enda som har hänt har varit några små förslag som i stort sett inte har lett till någonting.
Man kan ta upp den borgerliga reservation som finns att läsa i riksdagens arkiv och hålla med om all den kritik som borgerligheten lade fram för två år sedan - en vecka innan remisstiden hade gått ut. Den kritik som de borgerliga ledamöterna i bostadsutskottet lade fram då kan jag fullt och fast ställa mig bakom i dag.
Min fråga till de borgerliga ledamöterna här i kammaren är: Hur kan det vara så att det nu har gått två år sedan kommittén lade fram sitt förslag? Då var de borgerliga ledamöterna väldigt irriterade över att den socialdemokratiska regeringen inte hade kommit med några konkreta förslag. Det är vad dagens debatt kommer att handla om.