Fru talman! Det finns ett stort behov av att reformera och demokratisera formerna för den fysiska planeringen i kommunerna. PBL-kommittén presenterade överväganden och förslag som delvis har denna inriktning. Jag håller med Johan om att det är angeläget att regeringen snarast lägger fram en proposition som utgår från det föreliggande utredningsmaterialet.
I ett antal frågor ledde emellertid utredningen inte fram till förslag om tillfredsställande lösningar. I motioner från Vänsterpartiet finns förslag om de mest angelägna kompletteringarna i förhållande till vad PBL-kommittén har förordat. Jag redovisar här kortfattat innebörden i dessa yrkanden under de rubriker som utskottet har valt för sin redovisning av motionsförslagen.
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2, men står naturligtvis bakom Vänsterpartiets reservationer 4 och 7.
Jämställdhetsfrågor i planeringen är en viktig del. Samhällsplaneringen förväntas vara till lika stor nytta för alla, för såväl kvinnor och män som ungdomar och barn, men så är inte fallet i dag. Den fysiska planeringen och markanvändningen har betydelse även i samhällsplaneringen och borde svara mot allas behov utan att som nu bli synonym med män.
Behovet av att utgå från könsperspektivet i samhällsplaneringen har flera orsaker. Kvinnor och män rör sig olika i det fysiska rummet. Något förenklat kan man säga att mäns vardagliga rörelsemönster är hemmet-arbetet-hemmet. Kvinnors rörelsemönster ser vanligtvis ut på ett annat sätt, nämligen hemmet-förskolan-arbetet-förskolan-affären-hemmet. Till det kan läggas att män i större utsträckning än kvinnor färdas med bil, medan kvinnor i större utsträckning använder sig av cykel eller kollektivtrafik. Kvinnors och mäns rörelser och behov skapar olika erfarenheter och ger också olika perspektiv på vad som är viktigt att åtgärda inom samhällsplaneringen.
Mot denna bakgrund föreslår Vänsterpartiet i sin partimotion C206 ett antal åtgärder som bör vidtas i plan- och bygglagstiftningen och i andra sammanhang i syfte att uppnå en mer jämställd fysisk planering.
Portalparagrafen i plan- och bygglagen bör kompletteras så att jämställdhetsaspekterna lyfts fram. Krav bör införas på att jämställdhetskonsekvensbeskrivningar upprättas i samband med arbetet med översiktsplaner och detaljplaner. Krav bör ställas på att könsuppdelad statistik ska finnas som underlag i samband med framtagande av fysiska planer. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att undersöka möjligheten att starta ett pilotprojekt i ett tiotal kommuner rörande jämställdhet och fysisk planering.
En viktig del som påverkar vilket samhälle vi bygger är planeringen för handelsetableringar.
Under en följd av år har antalet stormarknader och externa köpcentrum ökat kraftigt. Det tycks inte finnas någon gräns för de stora handelskedjornas expansionsbehov. Utbyggnaden sker vanligen utan att tillräckliga analyser har genomförts av vilka följder som denna expansion för med sig. Det är emellertid uppenbart att etableringen av externa köpcentrum får negativa konsekvenser i en rad olika avseenden. Det gäller bland annat frågor om miljö och energi, jämställdhet samt tillgången till handel i tätortscentrum och bostadsområden.
Handelsetableringarna i externa lägen förutsätter vanligen biltransporter, med de negativa miljökonsekvenser som det för med sig. De leder dessutom ofta till att handeln i andra delar av kommunen, det vill säga i kommuncentrum, bostadsområden och på landsbygden, utarmas. Denna utveckling är allvarlig särskilt sett i ett jämställdhetsperspektiv. Det är de billösa i samhället som drabbas. I dag är 70 procent av bilförarna män, och bland de äldre är fördelningen ännu skevare, liksom bland låginkomsttagare.
Jag anser att lagstiftningen i dag är otillräcklig för att garantera att tillräckliga sociala hänsyn tas vid etableringen av externa köpcentrum och därför bör skärpas. PBL-kommittén presenterade emellertid inte några tillfredsställande förslag i denna fråga. I avvaktan på att ett sådant förslag kan tas fram i det fortsatta beredningsarbetet bör därför den vidare utbyggnaden av dagligvaruhandeln i externa lägen stoppas genom ett moratorium. Tänk så många byggnadsarbetare som skulle bli tillgängliga för att bygga hyresrätter i stället!
Bullerfrågor i planeringen är en annan viktig fråga. De riktlinjer för en acceptabel ljudnivå som har utformats i syfte att uppnå en bättre ljudmiljö i våra bostäder har under senare år orsakat en osäkerhet om möjligheterna att bygga bostäder i städernas och tätorternas centrala delar.
Vänsterpartiet anser att det är självklart att hälsoriskerna med buller i bostadsmiljöerna måste tas på allvar. Bostadsmiljöer som är hälsovådliga i olika avseenden bör givetvis inte komma till stånd. De angivna riktvärdena för ljudnivå inomhus, bakom stängda fönster, finns det all anledning att hävda. En samordning mellan PBL och miljöbalken måste således ske vad gäller prövningen av planer avseende buller.
En grundläggande utgångspunkt vid all fysisk planering och vid samhällsbyggande är att en hållbar utveckling ska främjas, liksom att en god och hälsosam livsmiljö ska tillförsäkras. Långsiktig hållbarhet innefattar emellertid såväl ekologisk och ekonomisk som social och kulturell hållbarhet. Det är denna sammansatta helhetsbild som bör prägla bedömningen av en plan. Detta bör även gälla i samband med förtätningar och kompletteringar av bebyggelsen i städernas centrala och därmed mer miljöutsatta delar. Sådana förtätningar medför flera miljöfördelar som ett minskat bilberoende och ett bättre utnyttjande av befintlig infrastruktur.
Ett annat viktigt perspektiv i planeringen är barnperspektivet. Vem för flickors och pojkars talan i arbetet med översiktsplaner och detaljplaner? I FN:s barnkonvention slås fast att barnets bästa alltid ska komma i första rummet och att barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det.
I Norge har man ställt tydliga krav på kommunerna när det gäller barn och planering. Varje kommun ska kunna ha en ansvarig tjänsteman som tillvaratar barnets intressen. Det är också nödvändigt att man i samhällsbyggandet låter barn och ungdomar själva vara med och påverka sin livssituation utifrån sitt tänkande och sina erfarenheter. Regeringen bör därför även lämna förslag till nationella riktlinjer för barns deltagande och rättigheter i samhällsbyggandet.
Ytterligare en viktig fråga som har med samhällsplanering att göra gäller boendeplaneringsprogrammen. Jag anser att det ska vara obligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram i syfte att garantera en hög kvalitet i bostäder och boendemiljöer. De ska behandla såväl handlingsplaner för nyproduktion och ombyggnad som förändringar i service, infrastruktur och omgivande miljö.
En annan fråga som är viktig här handlar om tillgängligheten i boendet för bland andra äldre. Flera av motionerna som tas upp i betänkandet berör detta. Vänsterpartiet har frågan om tillgänglighet inbyggd i våra krav och yrkanden på ett boendeplaneringsprogram.
Kraven på kvalitet i boendemiljön ska utvecklas till att omfatta energi- och miljökrav, trygghet och säkerhet, ett feministiskt perspektiv samt social och ekologisk hållbarhet.
I motion C263 utvecklas Vänsterpartiets syn på hur boendeplaneringsprogrammen ska kunna bidra till en mer demokratisk planeringsprocess och vilka centrala frågor som särskilt bör lyftas fram i programmen. Några av dessa centrala frågor rör hur man ska kunna uppnå ekologiskt hållbara boendemiljöer, utveckla kvaliteten i boendet och dess omgivning, tillgodose krav på äldreboende och tillgänglighet, uppnå trygghet i boendemiljöerna för alla grupper, bryta segregationen samt beakta barn- och jämställdhetsperspektiven i den fysiska planeringen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram Vänsterpartiets motion MJ449 yrkande 19 med förslag om skärpta byggregler avseende energihushållning samt efterlevande av regelverk, då detta har en avgörande betydelse för energiomställningen och klimatarbetet, samt motion Fö213 yrkande 2 som stöd för människor som upplever elöverkänslighet och behöver bostadsanpassningsbidrag för att elsanera sina bostäder.