Fru talman! Jag är mycket väl medveten om detta. Jag har suttit i både kommun- och landstingsstyrelser och brottats med precis samma problem, framför allt under 90-talskrisen. Jag känner verkligen med dem som sitter och arbetar med de här frågorna.
Samtidigt ska man veta att det är under den här tiden man kan göra förändringar som förbättrar tillvaron för människorna i framtiden. Det är nu förändringsarbetet verkligen kan bedrivas. Att då bara pumpa in pengar vore förödande. Det skulle lägga en död hand över utvecklingen och de kreativa diskussioner som trots allt förs ute i kommuner och landsting. Jag tycker att vi ändå måste vara tydliga och våga säga att det faktiskt är så.
Jag reste runt för någon vecka sedan i Värmland och träffade kommuner. Jag förstår deras problematik. Ibland tycker jag nog också att vi måste kunna diskutera vissa heliga kor oavsett vilken färg kommunpolitikerna har. Som aktiva kommun- och landstingspolitiker blir vi ofta verksamhetsföreträdare i stället för befolkningsföreträdare. Det är det som jag ser som den positiva utveckling av den privatisering som trots allt har skett med drygt 12 procent de senaste åren.
Det innebär att politikerna får sätta sig ned och fundera på vad de vill ha ut av verksamheten. De måste ställa krav på verksamheten för att kunna göra en professionell upphandling. Samtidigt får de lov att ifrågasätta hur de följer upp verksamheten. Det innebär att många intressanta frågor kommer upp på bordet som aldrig annars har tagits fram. Det här gäller kanske ännu mer inom landstingsvärlden än inom kommunvärlden. Ta till vara krisen och ta ut de positiva effekter som den kan ge inför framtiden!