Herr talman! Som Anna Lilliehöök hörde i mitt anförande tog jag upp att den privata äldreomsorgen till 70 procent bedrivs av privata riskkapitalbolag. Vi har alltså riskkapitalister som sköter om omsorgen om våra gamla.
Är ni nöjda med det? Jag måste tolka det så, eftersom ni nu har sagt att ni ska inrikta er på patienternas rättigheter och behov i stället för på dessa bolags behov. Det har ni inte gjort tidigare. Det kanske är en del i Moderaternas utveckling. Vi får väl hoppas på det.
Ett bolag, som jag också tog upp, visade sig göra 84 miljoner i vinst. Det var ett bolag här i Stockholm, Maria Beroendecentrum. Hade det inte varit bättre, Anna Lilliehöök, att de här 84 miljonerna hade använts till missbrukarvård eller någon annanstans i den kommunala verksamheten, till förskolan eller till andra insatser, än att man skulle kunna plocka ut 84 miljoner kronor i vinst?
Det visade sig att ett annat bolag här i Stockholm som sköter asylsökandes olika behov hade gjort - hör och häpna! - en vinst på motsvarande 30 procent av intäkterna år 2007.
Företaget känner nog Anna Lilliehöök till, för det blev väl bekant för allmänheten i år då det klandrades av Socialstyrelsen för att man hade slarvat med provsvar, brutit mot smittskyddslagen och misskött journalföringen.
Anna Lilliehöök! Hur ser du på detta? Är det här en bra utveckling?
Jag skulle också kunna ta upp en annan fråga i samband med detta. Alla dessa privata aktörer som nu är inne i skola, vård och omsorg undantas från de sparkrav som följer av de vikande skatteintäkterna.
Man vädjar nu till friskolor runt om i landet och till privata vårdbolag att de ska ta del av bördorna. Men just nu ser det ut som att det är de kommunala verksamheterna och de barn och äldre som finns där som ska bära hela finanskrisens bördor på sina axlar.
Är det en nöjsam utveckling, Anna Lilliehöök?