Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar vi bifall endast till reservation nummer 7.
Herr talman! Var det bättre förr? Fram till mitten av 1900-talet hade kustsjöfarten stor betydelse, men i dag existerar den knappt. Det fanns en stor framtidstro, och man grävde kanaler för fartygstrafik. Göta kanal från Östersjön till Kattegatt är Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna. I dag hotas kanalen av nedläggning om den inte rustas upp. Det låg varv på rad som reparerade fartyg, och hamnarna var fulla av liv. I dag finns det knappt några varv kvar.
Herr talman! Det finns mycket i dag som man kan jämföra med hur det var förr. Är det sämre eller bättre? Det kan man orda om. Jag kan dock konstatera att saker kan bli bättre än de är i dag.
Vi kan ta ett exempel. För cirka två år sedan var jag tillsammans med infrastrukturminister Eneroth med och firade in det hundrade svenskflaggade fartyget. Glädjen var stor, och nu var det dags att arbeta för att stärka svensk sjöfart. Nu, två år senare, står jag här i riksdagens talarstol och kan konstatera att inget har blivit bättre. Vi har fortfarande 100 fartyg under svensk flagg.
Regeringen har sagt att man ska få till stånd en överflyttning från land till järnväg och sjöfart. Man har tillsatt en godsstrategi och infört en ekobonus, men detta har gett en liten, om någon, överflyttning till järnväg eller sjöfart.
Regeringen har dessutom fått två tillkännagivanden av riksdagen - ett om att utreda Sjöfartsverkets verksamhetsform och finansiering och ett om att utreda miljödifferentierade avgifter. Det var över ett år sedan man fick dessa tillkännagivanden, och vad har hänt med dem? Jag väntar på svar.
Herr talman! Redan 2014 gavs Sverige möjlighet att bedriva inlandssjöfart - en fantastisk möjlighet att transportera gods på skyddade vatten, till exempel mellan Göteborg och Vänern samt på Mälaren. Ingen ny trafik har tillkommit tack vare de reglerna.
År 2018 tillsattes en nationell samordnare för inrikessjöfart och närsjöfart, ett tidsbegränsat uppdrag på sex år. Nu 2021 undrar jag: Var är trafiken? Var är pråmarna som hade kunnat trafikera de skyddade vattnen?
VTI har analyserat godstransporter, och analysen lyder: "Överflyttningen av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart har hittills varit marginell. Andelen godstransportarbete per trafikslag förväntas också vara relativt konstant fram till 2040." Med andra ord har inga speciella överflyttningar skett.
Analysen från VTI vittnar om att regeringens arbete med att flytta gods från väg till järnväg och sjöfart inte fungerar. Handlar det om senfärdighet från regeringen? Eller handlar det om en ovilja att göra de förändringar som behövs för att flytta gods? Man kan till exempel inte tillsätta en nationell samordnare utan att ge denne verktyg att göra förändringar.
Herr talman! Nu ska jag ge regeringen tips om hur man får fart på sjöfarten på riktigt. För att få fler svenskflaggade fartyg kan man till exempel förändra stämpelskatten och göra om den till en stämpelavgift. På så vis sänker man trösklarna för att få svensk flagg för ett fartyg. Det skulle inte vara någon större kostnad för staten.
Vi kan också gå in på tonnageskatten. Det har nu gått så pass lång tid att man borde kunna utvärdera den och se över möjligheten att låta fler fartyg omfattas av tonnageskattesystemet.
Vi skulle kunna återinföra nettomodellen. Nettomodellens princip är att rederier med svenskregistrerade fartyg får tillbaka 100 procent av utgifterna för skatt och arbetsgivaravgifter. När tonnageskattesystemet infördes angav regeringen att systemet skulle finansieras genom att staten skulle ge tillbaka 99 procent av utgifterna för skatter och löner. Det handlar alltså bara om en ynka liten procent för att återställa nettomodellen.
Vidare bör regeringen följa de tillkännagivanden man har fått av riksdagen om att se över Sjöfartsverkets verksamhetsform och finansiering samt miljöstyrande farledsavgifter.
Som det är i dag, herr talman, tyngs sjöfarten av avgifter, som har en tendens att öka för att det affärsdrivande Sjöfartsverket ska klara sin ekonomi - en ekonomi som dessutom är på ett starkt sluttande plan. Sjöfartsverket har inte stora möjligheter att påverka sina inkomster annat än genom höjda avgifter för sjöfarten. När det gäller framtiden finns farhågor för att fartyg väljer att i lägre grad segla till Sverige för att i stället stanna i Tyskland eller Danmark och frakta godset vidare till Sverige via järnväg eller med lastbil.
Om regeringen vill kan vi få till en förändring och öka sjöfarten markant. Genom förändringar kan vi få igång kustsjöfarten och inlandssjöfarten. Hamnarna har ledig kapacitet och välkomnar mer fartygstrafik.
Varför går inte mer gods på fartyg? Jag kan ta ett exempel, herr talman. I Stockholms nya hamn Norvik har det gjorts försök med fartygstrafik mellan Norvik och Mälarhamnar. Jag trodde inte att jag hörde rätt, herr talman, för med avgifter kostar det 100 000 att ta ett fartyg denna lilla sträcka. Det är klart, herr talman, att det då är svårt att få ekonomin att gå ihop.
Kustsjöfart, som nyttjades mycket förr, har stor potential när det gäller att frakta inrikes gods i vårt avlånga land. Kustsjöfarten tyngs av farledsavgifter, som tas ut när fartygen går in i en hamn. Det tas alltså ut en ny farledsavgift i varje svensk hamn ett fartyg går in i. Det innebär att det är olönsamt att gå in i en hamn och hämta gods, om det inte är väldigt mycket. Detta resulterar i att fartyg väljer att inte gå in i en hamn om det inte rör sig om tillräckligt mycket gods. Man kan jämföra med att ha en busslinje där bussen får betala för varje hållplats där den stannar och tar upp folk. Man kan tänka sig att många hade blivit förbannade om bussen åkte förbi för att det bara står tre personer och väntar.
Fru talman! Lots är en stor kostnad för fartygen. Lotsen är dock jätteviktig och behövs.
Med tekniska hjälpmedel kan man minska nyttjandet av fysiska lotsar och få hjälp via digital styrning i större utsträckning. Behovet av lotsar är som störst när väderleken är som hårdast. Det är också då det är som farligast för lotsen att gå ombord på fartygen, vilket gör det ännu viktigare med distanslots, likt det som i dag sker i ett flygledartorn.
Självklart ska lots befinna sig ombord på fartyg om det krävs för att kunna navigera fartyget säkert i hamn. Vi ska dock inte glömma att fartygen blir mer och mer tekniskt avancerade och att lotsbehovet minskar. Flera rederier vittnar också om att det blir svårare att få lots i rätt tid och att fartyg får ligga på redden och invänta ledig lots. Detta gynnar inte trafiken. Lots är dessutom ett bristyrke, och stora pensionsavgångar är att vänta framöver. Detta gör det än mer viktigt att möjliggöra distanslotsning för att säkerställa att fartygen på ett säkert sätt kan gå in i hamn.
Vi kan inte prata om sjöfart utan att ta upp isbrytare. Isbrytare är en förutsättning för att sjöfarten ska fungera vintertid. Som jag tidigare i detta anförande har framhållit är Sjöfartsverkets ekonomi en ekonomi i fritt fall. Sjöfartsverket klarar inte av att bekosta nya isbrytare, utan staten är tvungen att skjuta till medel.
Utan isbrytare är det få fartyg som kan trafikera norra Sverige, och näringslivet får svårt att frakta sitt gods vintertid. Ska Sjöfartsverket ta ut kostnaden genom farledsavgifter för att finansiera isbrytarna finns det stor risk att fartygen inte har råd att anlöpa Sverige.
Hamnarna är en viktig faktor när det gäller sjöfarten. Det finns ledig kapacitet, men för att ytterligare göra sjöfarten attraktiv bör infrastrukturen till och från hamnarna ses över och optimeras. Då tänker jag både på väginfrastrukturen och på järnvägsinfrastrukturen. Det ska vara enkelt att frakta gods till och från sjöfart och att från hamnarna omlasta godset för vidare färd ut i landet.
Jag vill avsluta mitt anförande med att uppmana regeringen att fortsätta med viktiga åtgärder för att hjälpa fartyg och rederier under denna hemska coronatid, då speciellt kryssningsfartygen har drabbats hårt och stöd som korttidspermitteringar och sjöfartsstöd är oerhört viktiga. Kryssningsrederierna har drabbats mycket hårt och behöver all hjälp som finns att få.