Fru talman! I dag ska vi debattera sjöfarten. Jag vill börja med att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation 21 om miljö- och klimatfrågor.
Coronaviruset har i ett års tid starkt påverkat den svenska sjöfarten. Restriktionerna har drabbat framför allt passagerartrafiken hårt, medan godstrafiken har klarat sig betydligt bättre. Det är viktigt att passagerartrafiken får fortsatt stöd för att kunna stå redo när tillräcklig vaccinering har genomförts och människor kan röra sig fritt igen och vill börja resa. Förhoppningsvis blir det redan till sommaren. Före pandemin transporterade svensk passagerartrafik 30 miljoner människor med färja varje år till och från Sverige. Det ökar människors frihet och skapar jobb. Det är därför som vi måste komma tillbaka till dessa nivåer.
Fru talman! Sverige har stora råvarutillgångar och världsledande företag som exporterar större delen av sin produktion, till exempel trävaror och fordon, till alla världsdelar. Detta ger goda inkomster till Sverige som också finansierar vår välfärd. Sjöfarten står för 90 procent av våra transporter ut i världen. Därför är branschens utveckling väldigt viktig för Sverige.
Våra inre vattenvägar är en tillgång som inte används tillräckligt, trots att vi börjar närma oss kapacitetstaket på våra vägar och järnvägar runt om i landet. Det är bara 3 procent av våra inrikes transporter som går på våra inre vattenvägar, trots att det finns goda förutsättningar. EU:s regelverk för inre vattenvägar ger Sverige möjlighet att sätta egna regler, eftersom våra vattenvägar inte passerar ett annat land. Vi bör därför öka takten i att införa EU:s regelverk för våra inre vattenvägar.
Pråmtrafiken ger energi- och miljöeffektiva transporter, och transporter med pråmtrafik i våra städer och regioner kan minska antalet tunga lastbilstransporter. Regelverket för de inre vattenvägarna anser vi behöver utredas när det gäller pråmtrafik för att identifiera den lagstiftning som hindrar pråmtrafik, då vi tror att pråmtrafik har goda förutsättningar framöver.
Fru talman! Sjöfartsverket är centralt i hur sjöfarten utvecklas. Myndigheten finansieras i huvudsak genom farleds- och lotsavgifter från handelssjöfarten. Målet är att ha en långsiktig ekonomi i balans. Verket har dock under en rad år haft en ansträngd ekonomi som förvärrades under 2020. En fortsatt ökning av farledsavgifterna skulle kunna äventyra svensk sjöfarts konkurrenskraft, speciellt då våra grannländer under pandemin har sänkt eller tagit bort sina farledsavgifter.
Vi vill därför se en dialog mellan Sjöfartsverket och företrädare för sjöfartsbranschen om hur ett taxesystem kan utformas, där transporteffektivitet och incitament för kloka miljöval styr och där Sjöfartsverkets långsiktiga ekonomi säkerställs. En viktig parameter i dessa diskussioner är att Sverige fortsatt måste vara konkurrenskraftigt gentemot sina grannländer. Lotsavgifternas påverkan på olika hamnars konkurrenskraft är också en parameter som man måste beakta. Här kan digital lotsning vara en åtgärd för att kunna sänka kostnaderna framöver.
Fru talman! De svenska isbrytarna är i akut behov av att bytas ut. Isbrytarna har en viktig funktion att hålla svenska hamnar isfria, så att företag riskfritt kan planera för isfri utförsel av produkter via våra hamnar året om. Det gäller inte minst för de företag som vill ta steget över till sjöfart efter att tidigare ha skickat sina produkter på väg och järnväg. Det är viktigt att upphandlingen av isbrytare genomförs och att det görs ur ett brett perspektiv som tar hänsyn till olika myndighetsbehov, inte minst ur försvarssynpunkt, och att man samtidigt samarbetar med Finland.
Det är tunga investeringsbeslut som föreligger framöver. Utifrån pandemins påfrestningar på systemet, och inte minst på Sjöfartsverket, och de påföljande ökningarna av avgifterna bör behovet av specifika anslag för finansiering av isbrytarna undersökas.
För att lyckas med överflyttningen av gods från väg till sjöfart måste det till ett ökat fokus på infrastrukturen till våra hamnar. Vägar, järnvägar och kollektivtrafik måste fungera. Det gäller inte minst järnvägen till Göteborgs hamn som är Skandinaviens största hamn. 70 procent av godsen går på Västra stambanan. Och när muddringen i Göteborgs hamn är klar 2026 kan godset öka kraftigt. Men det gäller då att Västra stambanan har tillräcklig kapacitet, eftersom Göteborg inte kan ta emot allt detta gods om det ska på lastbil.
Slutligen, fru talman, är det positivt för klimatet att transportera stora godsflöden på vatten i stället för på väg. Klimatinvesteringar i sjöfarten är viktiga för att ytterligare minska utsläppen och antalet vägtransporter och samtidigt behålla vår konkurrenskraft. Det behövs incitament för sjöfarten att minska sina utsläpp. Här är farledsavgifternas miljöstyrande effekt viktig. Det kan handla om att effektivisera hamnar och andra ställen där gods flyttas över från väg- och järnvägstransporter till sjöfart. Den som är med och ställer om till hållbara och transporteffektiva transporter ska enligt min uppfattning också få en avgiftsreduktion.
För att nå Sveriges mål på 70 procents koldioxidreduktion inom transporter till 2030 och fossilfria transporter till 2045 behöver vi också öka satsningen på elektrifieringen av mindre färjor och fartyg. Biodrivmedel behöver också i möjligaste mån prioriteras till bland annat sjöfart för att underlätta branschens övergång till fossilfria transporter. Vi behöver satsa på forskning om vätgas och elektrobränslen och deras infrastruktur framöver.
Dessutom bör fartyg ges incitament att använda landström i stället för att ligga med motorer som drivs med fossilt bränsle igång i hamn. Ett sätt att styra över mot mer elanvändning i hamn är att införa differentierade hamnavgifter eller att säga att bara de fartyg som ansluter till landström får besöka de citynära hamnarna. De svenska hamnarna bör också ha beredskap för att kunna tillhandahålla fossilfria fartygsbränslen. Vi anser att Energimyndigheten ska underlätta för hamnägarna i förberedelserna inför teknikskiftet.
Slutligen vill jag ta upp att tvättade avgaser som förs ned i havet utgör en föroreningskälla i de marina ekosystemen. Därför vill vi i Liberalerna att Sverige ska arbeta för att skrubbrar som leder ned föroreningar i havet ska förbjudas.
Svensk sjöfart har en viktig uppgift i att visa vägen till fossilfria sjötransporter. Därför yrkar jag bifall till vår reservation nummer 21 om miljö- och klimatfrågor.