Fru talman! Dagens debatt, som omfattar två betänkanden som behandlar motioner från den allmänna motionstiden om bostadsförsörjning, hyresrätt, bostadsrätt, kooperativ hyresrätt, ägarlägenheter och lagstiftningen om detta, måste jag börja med att kommentera framför allt Carina Mobergs haranger om att vår bostadsminister Mats Odell inte finns i kammaren.
Jag ska anföra två saker. Den förra bostadsministern, Mona Sahlin, deltog vad jag vet aldrig i någon debatt. Mandatperioden innan har jag för mig att den bostadsministern, Lars-Erik Lövdén, var i kammaren en gång när vi hade bostadspolitisk debatt. Att då stå och ondgöra sig som Carina Moberg gjorde tycker jag är förvånande.
Därutöver skulle jag vilja anföra att det här faktiskt är ett motionsbetänkande där utskottet behandlar väckta motioner. Det är ingen behandling av propositioner.
I Sverige har vi under lång tid haft bostadsbrist på många håll, framför allt gäller det naturligtvis våra tillväxtområden och våra universitets- och högskoleområden. Detta är ett problem, dock är det inget nytt problem.
Vilka lösningar vill då oppositionen ta till? Det är statliga bidrag, men i övrigt tycker jag att det inte finns några förslag om de strukturella förändringar som behövs. I princip vill man att allt ska vara som det har varit.
Jag tänker i mitt anförande framför allt tala om de kommunala bostadsföretagen, ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, miljonprogramsområden, hyressättningar och vår målsättning med den politik som vi bedriver.
De allmännyttiga bostadsföretagen, av vilka de allra flesta är kommunala bostadsföretag, utgör i dag en viktig del av den svenska bostadsmarknaden. Under en lång tid har de här företagen svarat för en mycket stor del av utbudet på hyresmarknaden. I vissa kommuner är det kommunala bostadsföretaget en nästan totalt dominerande aktör. I andra kommuner är det inte det. I vissa kommuner används det kommunala bostadsföretaget som ett instrument för bostadsförsörjningen, men det finns även kommuner som inte har något kommunalt bostadsföretag, som har valt andra vägar för sina insatser på det bostadspolitiska området. Jag skulle vilja framhålla att den kommunala planberedskapen och hur planmonopolet används i en kommun är en mycket viktigare del av bostadsförsörjningsansvaret än vad det kommunala bostadsföretaget är.
Jag vill i mitt anförande börja med att lyfta fram alliansens ståndpunkter i förhållande till utredningen om EU, allmännyttan och hyran. Utredningen kom till stånd med anledning av den anmälan som Fastighetsägarna gjort mot Sverige till kommissionen med innebörden att de svenska kommunala bostadsföretagen kan strida mot EG-rättsliga regler avseende bland annat statsstöd. Regeringens utredare har tillsammans med experter gjort bedömningar av vad som krävs för att de kommunala bostadsföretagen inte ska strida mot EG-rätten. Självklart är det bedömningar, men min utgångspunkt är att det är goda bedömningar. Vad har då utredningen kommit fram till? Jo, två olika modeller. Den ena modellen anser utredningen ligger väl inom EG-rätten, medan det är mer osäkert om den andra skulle godtas vid en EG-rättslig prövning. Men det är det ingen som vet.
Enligt den första modellen ska de kommunala bostadsföretagen verka på marknaden med affärsmässiga förutsättningar. Den andra modellen innefattar bland annat ett klart uttryck för att en långsiktig självkostnadsprincip ska tillämpas och kan därmed sägas ansluta närmare till de villkor som i dag gäller för de kommunala bostadsföretagen.
Utöver utredningens konkreta förslag har både Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och Hyresgästföreningen kommit med synpunkter.
Utredningen är nu utsänd på remiss till ett stort antal remissinstanser, och remissvaren ska vara regeringen till handa i början av september. Därefter kommer sedvanlig beredning att starta.
Från utskottets sida förutsätter vi att regeringen med utgångspunkt i dels utredningens förslag att de kommunala bostadsföretagen ska drivas långsiktigt affärsmässigt, men samtidigt kunna vidta åtgärder som på sikt är positiva för företagen, till exempel förnyelse i sitt bostadsområde, dels SKL:s förslag om att kommunernas ansvar på området kommer att analyseras och överväga möjligheterna att de allmännyttiga och kommunal bostadsföretagen till stor del ska kunna fungera som i dag. Självklart bör även andra synpunkter på olika lösningar i de kommande remissvaren beaktas.
En utgångspunkt för det vidare arbetet måste självfallet vara att regelverket samtidigt ska vara utformat i enlighet med EG-rätten och lägga grunden för en väl fungerande hyresmarknad, där nyproduktion och förvaltning av hyresrätter framstår som något fastighetsägare både vill och kan göra vare sig de är kommunala eller privata.
Grunden för alliansens ledamöter i civilutskottet när vi kommer till frågan om ombildning är den kommunala självstyrelsen. Som kommunal företrädare måste man själv ha beslutanderätten över om man vill behålla, sälja, bygga nytt eller riva fastigheter inom sitt kommunala bestånd. Det är inget som vi i riksdagen ska besluta om. Ibland kan vi tycka att kommunala företrädare fattar beslut som vi inte sympatiserar med, men ytterst är det de kommunala företrädarna som får stå till svars för de beslut som de fattar. Om väljarna anser att det är rätt eller fel får komma till utryck i den lokala opinionen och i lokala val.
Utifrån detta vill jag kommentera att oppositionen vill återinföra tillståndsprövningen för kommunala bostadsföretags möjlighet att sälja hela eller delar av sitt bestånd. När regelverket infördes var Lagrådet mycket kritiskt till den stora inskränkning som gjordes just i det kommunala självstyret. Därför har vi inga tankar på att återinföra det.
Jag anser att oppositionens reaktion på ombildningar är felaktig. Ombildningar har pågått under lång tid och pågår framför allt i det privata beståndet, inte i det kommunala. Mellan åren 2001 och 2006 ombildades 73 831 hyresrätter till bostadsrätter, trots tillståndsplikten. Det är drygt 73 000 hushåll som har gjort valet att köpa sin lägenhet, människor som har fattat beslutet själva, för det var det de ville, oavsett om jag som riksdagsledamot tycker att det är bra eller om oppositionens riksdagsledamöter tycker att det är dåligt. Det är ett eget ansvarsfullt och självständigt beslut av dem som bor i den berörda lägenheten. Det är inte något som vi ska besluta här i kammaren. Det bestämmer människor bäst själva vid köksbordet.
Men vi vill också skapa förutsättningar för att både privata och kommunala företrädare ska vilja och kunna behålla sina fastigheter. Vi moderater vill ha många boendeformer för att kunna möjliggöra för människor att fatta besluten själva. Jag vill också framhålla att i Sverige finns det 1,7 miljoner hyresrätter och 890 000 bostadsrätter. Hyresrätten är i hög grad levande - faktiskt mer levande än den ägda lägenheten som boendeform.
Fru talman! En stor del av Sveriges lägenheter finns i dag i det som i dagligt tal kallas miljonprogramsområden. Många av dessa fastigheter behöver nu rustas upp, och en politisk tvistefråga är vem som har ansvaret för detta. I min värld är detta ett ansvar för företagen som äger de här fastigheterna, och det är ett ansvar för de kommuner där fastigheterna ligger.
I den dagliga debatten omtalas miljonprogramsområden ofta i sammanhang som segregation, sociala problem, hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och eftersatt service. Det är naturligtvis inte en fullständig bild, för det finns miljonprogramsområden som är alldeles utmärkta. Men problem finns på vissa håll.
Självklart är det så att det inte kommer att räcka med att fastighetsägaren renoverar sitt bestånd och skapar ett trevligt bostadsområde om det sedan fortsatt finns stora sociala problem. Men här kommer kommunen som helhet in och har ett viktigt ansvar för att få till stånd fungerande bostadsområden när det gäller bra förskolor och skolor med bättre resultat, när det gäller andra sociala problem och när det gäller att fundera över hur den kommunala servicen i övrigt är utbyggd. Det är i grunden ett kommunalt ansvar och inte ett ansvar för bostadsbolagen.
Även staten har ansvarsområden på listan som jag räknade upp. Det gäller att bryta utanförskapet och det gäller att se till att få människor i arbete. Där ska statens insatser sättas in. Människor som får arbete växer.
Jag vill i det här sammanhanget även säga några ord om energieffektiviseringen. För mig står det klart att det rent företagsekonomiskt måste löna sig att vid ombyggnation tillse att fastigheter drastiskt sänker sin energiåtgång - om man inte gör det gör man inte goda företagsekonomiska kalkyler - för en sak kan vi vara helt säkra på: Energikostnaderna kommer inte att minska i framtiden.
Fru talman! Jag vill nu övergå till att tala om vilka utgångspunkter vi i alliansen har för en framtida hyressättning. Vi vill fortsätta att ha ett bruksvärdessystem där hyresgästers preferenser vägs in. Vi vill att hyrorna fortsatt ska förhandlas, och vi vill slå vakt om hyresgästernas reella besittningsskydd. Vi vill ta bort de kommunala bostadsföretagens hyresledande roll, och vi vill i stället införa andra spärrar mot höga hyreshöjningar. Vi vill inte införa marknadshyror.
Malmömodellen tycker vi är en bra utgångspunkt. Även i denna del finns den tidigare nämnda utredningen ute på remiss till början av september. Därefter kommer regeringen att väga in remissinstansernas svar i det fortsatta arbetet.
Fru talman! Slutligen vill jag understryka att vi från alliansens sida arbetar med att skapa långsiktiga stabila lagar och regelverk för bostadssektorn, med mångfald för att öka människors möjlighet att välja den bostad de själva vill bo i. Branschen måste inse att tiden med statliga bidrag är förbi. Vi kommer inte att ge produktionsstöd, utan om det behövs stödåtgärder ska dessa sättas in mot enskilda individer. Det är dags för branschen att själv anpassa både kostnader och utbud efter vad kunderna efterfrågar.
Vår målsättning är att bostadsproduktionen kommer upp i en högre nivå, och framför allt vill vi skapa regelverk som gör att boende känner både stolthet och trygghet i sitt boende oberoende av upplåtelseform, att fastighetsägare både vill och kan nyproducera och äga hyresfastigheter. Framför allt vill vi skapa regelverk som gör att man vill ha kvar sina hyresfastigheter.
Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandena CU18 och CU19 och avslag på samtliga reservationer.