Fru talman! Jag vill visst se Runar Patriksson
nöjd. Jag tycker att värmlänningar nästan har en all-
män plikt att vara nöjda, belåtna, glada och goda.
Jag håller med om att tre år är lång tid för ärendet.
Det beror på speciella förhållanden. Det är inte något
litet enkelt ärende, även om det kan tyckas så för dem
som är närmast berörda.
Nu tror jag att Runar Patriksson kommer att få be-
sked i ärendet inom en väldigt kort tid. Jag får se om
Runar Patriksson också är nöjd med det besked som
kommer att lämnas i det speciella ärendet.
Runar Patriksson tar upp en fråga som har bekym-
rat mig en hel del. Det är resonemanget om ovani-
frånperspektivet. Jag är inte riktigt säker på att jag vill
följa med i det resonemanget.
Runar Patriksson nämner också som exempel
rovdjursfrågorna. Jag har varit i elden en hel del när
det gäller ett av våra vanligaste rovdjur, och förresten
allihop. Jag har mött detta argument också när jag har
diskuterat snöskoterfrågan i Kebnekaisefjällen med
norrbottningarna.
När man inte får sin vilja fram är det väldigt lätt
att hitta förklaringen om ovanifrånperspektiv. Det
talas mycket om nollåttor. Det beskrivs hur vi sitter
världsfrånvända utan kontakt människors vardag och
fattar våra beslut i våra elfenbenspalats.
Jag tycker att det resonemanget är lite farligt.
Vargfrågan bygger i grund och botten på rov-
djurspropositionen. Såvitt jag vet fick den vad gäller
de väsentliga sakerna ett mycket brett stöd i Sveriges
riksdag av representanter från hela landet. Det fanns
ganska små minoriteter som hade andra uppfattning-
ar, t.ex. när det gäller etappmål för vargar och annat.
När jag diskuterar snöskotrar med mina vänner i
Norrbotten och i Kiruna gör jag det med utgångs-
punkt från ett riksdagsbeslut, som jag tror var enhäl-
ligt, om hur vi ska se på möjligheten att bevara områ-
den i Norrbotten från snöskoteråkning. Också där står
riksdagsmän bakom, representerande hela landet och
alla olika partier och landsdelar.
Det är möjligt att det lite grann är en demokra-
tifråga hur man beskriver sådana frågor. Jag känner
mig inte särskilt träffad av bilden att jag utan att ha
någon förståelse eller kunskap om människors vardag
sitter och fattar mina beslut. Jag har verkligen stora
ambitioner att sätta mig in i hur människor ser på
vargar, oavsett om de är positiva till vargar eller ne-
gativa till vargar. Jag försöker att grunda mina beslut
på att ordentligt förstå människors synpunkter på
detta.
Det är inte heller så att alla människor i Årjängs
kommun vill komma åt vargarna till varje pris. Jag
har fått en mängd reaktioner från människor i gles-
bygd och i vargbygder som tvärtom uttrycker sin
stora tacksamhet för att jag har engagerat mig i frå-
gan. Samma sak gäller även andra frågor som handlar
lite grann om glesbygd och där det är lätt för dem
som vill ha en särskild linje att tala om ovanifrån-
perspektiv.