Fru talman! Jag tackar för svaret även om jag kan-
ske inte är helt nöjd. Om jag är nöjd kanske inte spe-
lar så stor roll. Jag har skrivit denna interpellation till
ministern med anledning av vissa ärenden vars exis-
tens ideligen påtalas för oss riksdagsledamöter.
Jag ska komma in på frågan varför dessa ärenden
blir så irriterande. Det handlar ofta om glesbygdens
och landsbygdens möjlighet att försöka klara sig
själv. Vi vet att regionala stöd, kommunala utjäm-
ningar och sådant skapar debatt i kammaren. Det är
inte alltid så lätt att få medel fördelat till sådana sa-
ker.
När det kommer fram förslag som innebär att man
försöker göra någonting för att klara sig själv stoppas
dessa. I min interpellation till miljöministern har jag
lämnat ett exempel på ett enda ärende. Det gäller ett
ärende i min hemkommun. Nu är det inte det ärendet
vi ska debattera i dag. Men man måste ju ha något
exempel.
Anledningen till att jag tar upp detta ärende är att
man på departementet säger att orsaken till att det inte
blir besvarat är att det ligger många fler ärenden som
är ännu äldre. Jag har ärendet med mig här. Det gäller
Lennart Hard från Sillerud i min hemkommun År-
jäng. Det ärendet är överklagat den 17 augusti 1998.
Jag kan lite om det här ärendet. Jag har talat med
byggnadsnämnden och kommunstyrelsen i Årjängs
kommun. Det är ett ganska litet ärende. För ministern
och departementet borde det vara det. Men det är ett
stort ärende för Årjängs kommun och för möjligheten
att kunna skapa någonting själv.
Jag har varje månad under ett års tid påtalat ären-
det för handläggare på departementet. För ett år sedan
besöktes kommunen i detta ärende. Men fortfarande
har inget besked kunnat ges. Det är det senaste be-
skedet för tre veckor sedan.
Jag vill nämna ordet ovanifrånperspektiv, som jag
tror att Miljödepartementet ska tänka på. Det gäller
strandskyddsfrågor, naturvårdsområdesfrågor och
rovdjursfrågor. Människor som bor i glesbygd och
landsbygd som ska försöka att klara sig själva utsätts
ofta för problem när de ska försöka att klara sig själ-
va.
Ovanifrånperspektivet känns många gånger svårt.
De som sitter i den byggnadsnämnd som återkommer
till ärendet med Lennart Hard är mycket frågande
inför varför det inte kommer något svar efter tre år.
Alla har skrivit att de anser att ärendet är enkelt och
borde kunna godkännas.
I den byggnadsnämnden sitter socialdemokrater,
folkpartister och personer från samtliga partier som är
representerade här i riksdagen. De kan inte riktigt
förstå att man inte kan få ett svar inom rimlig tid.
Mitt krav på en garantitid för överklagade ärenden
borde vara rimligt. Om mitt i interpellationen före-
slagna tremånadersperspektiv är kort, varför då inte
sex månader i stället, med en skyldighet att anmäla
varför man inte svarar?
Jag anser att det är rimligt med en garantitid. Det
ska bli intressant att höra vad ministern har för skäl
till att det inte ska gå. Är det rimligt, ministern, med
tre års betänketid?