Fru talman! Jag vill till både Carl-Axel och Kerstin-Maria Stalin säga att i morgon går remisstiden ut för utredningen. Om det finns synpunkter på i vilken mån utredningen har följt upp direktivet eller om det är så att man genom att direktivet varit för snävt inte har behandlat alla frågor så kommer vi förhoppningsvis att få klart med detta i remissvaren. När remissvaren väl är inne ska vi ta ställning till hur vi går vidare för att lägga fram de förslag som behövs. Jag vill alltså inte gärna ytterligare diskutera utredningens förslag, eftersom de just nu är ute på remiss. Det gäller också de synpunkter som har kommit från KILEN och som kommer att ingå i remissunderlaget.
Däremot vill jag säga något om biverkningsrapporteringen. Läkemedelsverket har tagit en rad initiativ för att öka biverkningsrapporteringen. Jag vet inte i vilken mån KILEN har observerat det när man riktar kritik mot den. Under förra året tog Läkemedelsverket en rad initiativ för att stimulera det man kallar för spontanrapportering av läkemedelsbiverkningar. År 2003 lämnades 3 600 rapporter om biverkningar. Det var faktiskt nationellt årsrekord. Så många rapporter hade man inte fått tidigare. Det berodde inte på att antalet biverkningar har ökat utan helt enkelt på att rapporteringen av biverkningar har ökat. Så det har faktiskt hänt en del på det här området. Läkemedelsverket arbetar intensivt med att se till att biverkningsrapporteringen ökar.