Fru talman! Det var glädjande. Jag letar i mina anteckningar, för jag kommer inte ihåg om de pratade om att rapporteringen hade förbättrats. Om det är så är det väldigt bra, men jag tror att den kan förbättras ytterligare. Jag har själv varit hos läkare det senaste halvåret, och jag frågar då. Det känns fortfarande som om man måste hjälpas åt för att det ska bli av.
Nu kanske jag får påbackning av Carl-Axel Johansson. Jag fick en uppgift av KILEN om att läkarna egentligen har alldeles för många preparat att handskas med. Det är väldigt svårt att hålla allt detta i huvudet eller att hålla ögonen på FASS, eller vad det nu är man gör. Det är en mycket svår uppgift. Nog skulle man kunna göra mycket mer för människans hälsa genom att ta reda på biverkningarna redan när man förskriver medicinen.
Inför sommaren, när remissvaren kommer, vill jag uppmana socialministern att titta på det här med läkemedelsförsäkringar och patientskadelagen. Be någon läsa remissvaren noga när regeringen ska behandla frågan. Vi har ju problemet med långtidssjukskrivningarna, och vi måste vända på varenda sten i det avseendet. Här är en av stenarna, att människor är sjuka i onödan, så att säga. De är sjuka, men man skulle ha kunnat förhindra det med en bättre läkemedelsförskrivning, bättre rapporter om biverkningar, bättre forskning om biverkningar och bättre omhändertagande när patienten har blivit felmedicinerad eller känner att det har blivit fel på något sätt.
Bland alla de människor jag hörde på hearingen var det många som var djupt kränkta, som hade fått sjukdomen klassad genom att man sade: Det sitter mellan öronen på dig, så det är ingenting att göra åt.