Fru talman! Jag vill tacka socialförsäkringsminis-
ter Maj-Inger Klingvall för svaret och för engage-
manget, trots att hon råkar vara väldigt förkyld just
nu. Jag vill särskilt tacka för den tonvikt som lagts på
barnen.
Bostadsfrågorna är viktiga och hänger mycket
samman med familjefrågorna. Norge har insett detta
och tillsatt en familjeminister. Mina rön som ny riks-
dagsledamot är att en sammanhållen bostadspolitik
tycks ha ersatts av kreditpolitik, kommunpolitik och
miljöpolitik och till viss del segregationspolitik. Man
har t.o.m. accepterat att vissa personer, som psykiskt
funktionshindrade kvinnor, kan sakna bostad eller
vara helt hemlösa.
Flerbarnsfamiljer har fått det sämre. Vi kan inte
nöja oss med att endast 60 % av antalet hushåll med
hemmavarande barn kan ge varje barn ett eget rum.
Neddragningarna av bostadsbidragen har drabbat
barnfamiljerna. De besparingar som gjorts i bostads-
bidragen har inneburit ett trendbrott när det gäller
stödet till barnfamiljerna. Reglerna för individuella
inkomstgränser gör att hushåll där den ena av makar-
na väljer att vara hemma hos barnen gör en brakför-
lust. Beräkningsgrunden när det gäller bostadsytan
har minskat. Med denna verklighet kan jag inte förstå
att statsministern i princip utlovat gratis barnomsorg.
Vi kristdemokrater vill ha den samlade familjein-
komsten till grund för bostadsbidraget. Vi vill höja
ytgränserna för oreducerat bidrag med tio kvadrat-
meter för alla hushållstyper. För att ytterligare för-
stärka bostadsbidragen vill vi höja det särskilda bi-
draget med 100 kr per barn.
Det skulle vara minst lika värdefullt för barnfa-
miljerna att få radikalt sänkta hyror för boendet som
att välbeställda familjer får gratis barnomsorg. Flera
hushåll har inte märkt den låga räntenivån på hyresa-
vin. De har inte fått lägre hyra. Särskilt svårt har
personer som lever på a-kassa. Av en genomsnittlig
inkomst går en tredjedel av lönen efter skatt till hyra.
Många familjer har fått vara med och betala en kon-
kurs i en bostadsrättsförening.
Det har aldrig sedan statistiken påbörjades byggts
så lite lägenheter som i dag - så lite att NCC skulle ha
klarat hela nybyggnadsbeståndet. Prognosen från
Statistiska centralbyrån är 8 000 lägenheter år 1998.
Nybyggnation i attraktiva områden sker för extremt
högavlönade människor. Om marknaden går så här
hårt fram kommer besittningsskyddet i framtiden att
sakna betydelse. Två makar med vanliga lärar- och
sjuksköterskejobb och två barn räknas i dag knappast
som kreditvärdiga för lån i banker till villaköp.
Fru talman! Vad jag menar med en samlad famil-
je- och boendepolitik är att arbeta med valfrihet. Det
handlar om att kunna påverka var och hur man vill
bo, om att förstärka hyresgästernas inflytande, om att
lönen skall räcka till mera än mat och hyra och om att
konsekvensutredningar för barnens bästa skall göras
vid nybyggnad.
I dag märks en historielöshet bland människor där
de sociala banden har dragits undan och delaktigheten
undergrävts. En stor anonymitet har blivit följden i
flertalet bostadsområden. Det leder till social utslag-
ning och drogproblem i vissa fall.
Socialförsäkringsministern säger att den familje-
politik och den bostadspolitik som bedrivs är rege-
ringens samlade politik på dessa områden. Då undrar
jag: Vilket område bedömer ministern att regeringen
har givit särskild tyngd?