Fru talman! Jag tycker att svaret är positivt i den
meningen att det framhåller barnens situation. Jag
tycker också att det är positivt att 65 % inte berördes
av förändringen av bostadsbidragen, för där måste vi
givetvis satsa.
Men jag tycker att ni socialdemokrater missar val-
friheten. Trygghet och valfrihet i boendet är viktigt i
Kristdemokraternas familjepolitik. Familjer som har
frihet att välja den boendeform som passar dem bäst
skapar också bäst den boendemiljö som främjar en
harmonisk uppväxt för barn och ungdomar.
I svaret framhåller statsrådet Maj-Inger Klingvall
såväl familjepolitiken som bostadspolitiken som
integrerade delar av den allmänna ekonomiska politi-
ken. Det är bl.a. detta jag reagerar mot. Familje- och
boendefrågor diskuteras inte som högprioriterade
valfrihetsområden utan som integrerade delar i en
allmän politik. Möjligheten till valfrihet för det
svenska folket riskerar i dag att försvinna i diskussio-
ner om ett allmänt, generellt välfärdsbegrepp.
Föräldrar behöver mer tid för barnen. Äldre behö-
ver få känna värdighet och att de betraktas med och
respekt. Den enskildes rörelseutrymme måste tillgo-
doses. Vi kan inte tillåta oss att bli brickor i ett gene-
rellt välfärdssystem.
Det gamla uttrycket "mitt hem är min borg" säger
väldigt mycket. Med tanke på alla ekonomiskt utstraf-
fade personer blir det nya uttrycket för många i dag
"mitt hem är min sorg". Det är detta jag reagerar
emot.
Familj, boende och konsumtion är nära förknip-
pade områden. Jag tycker att regeringen kunde se på
hur man i arbetar i Norge. Där har man en familjemi-
nister som bevakar familjens intressen, och där kan
också barnen föra sin talan.
När jag skrev den här interpellationen reagerade
jag också emot att statsminister Göran Persson över
huvud taget inte nämnde familjen i sin regeringsför-
klaring. Jag är orolig för att han vill splittra upp
grundförutsättningarna för familjen.
Sverige har Europas högsta boendekostnader.
Familjer måste ha höga inkomster för att över huvud
taget få möjlighet att skaffa villa. Statsministern vill
också beskatta villorna hårdare än andra boendefor-
mer. Många bostadsrättsföreningar går i konkurs eller
måste rekonstrueras, och flera kommunala bostads-
bolag har det ekonomiskt svårt.
Jag tänker också på ungdomarnas situation. Vi har
fått en puckel av s.k. mambor, ungdomar som av
ekonomiska skäl inte har kunnat flytta hemifrån eller
- än värre - av ekonomiska skäl måst återvända hem.
Vi behöver stimulera ett ökat bosparande. Inte minst
på bostadsområdet bidrar eget sparande till stabilitet
såväl för samhället som för ungdomars möjligheter
att skaffa egen bostad.
Socialförsäkringsministern citerar statsminister
Göran Persson, som i svar på en fråga har uttalat att
bostadspolitiken skall vara en social rättighet. Men
det är den ju inte för alla. Jag tycker att det är ovär-
digt att i ett välfärdsland acceptera att en stor grupp
människor är bostadslösa, varav ett stort antal också
är hemlösa. Uteliggare börjar bli en allt vanligare syn
även utanför storstäderna.
Därför vill jag också fråga: Vad avser ministern
att göra åt boendekostnaderna? Vem är den egentliga
bostadsministern? Är det ministern med ansvar för
plan- och byggområdet? Är det ministern med ansvar
för bostadsfinansiering? Eller är det ministern med
ansvar för bostadssociala frågor?