Fru talman! Äntligen en skuldsaneringslag! Så kan
svenska folket uttrycka sig.
Regeringen har efter lång tid lagt ett förslag om en
skuldsaneringslag på riksdagens bord. För dem
med mycket stora skulder har det varit efterlängtat.
Riksdagen har i dag att fatta beslut om denna lag
som skall gälla från den 1 juli 1994.
Skuldsaneringslagen innebär för många en
möjlighet att leva ett drägligare liv utan en ständigt
gnagande oro för ekonomin och utan de bekymmer
som den ger upphov till. Den överskuldsatte får en
möjlighet, en ny chans, att komma ur sin mycket
svåra situation. Men det kommer att ställas mycket
höga krav för att skuldsanering skall beviljas. Bl.a.
handlar det om att man inte kan betala sina skulder
under överskådlig tid.
Syftet är att skuldsaneringen skall vara ekonomiskt
rehabiliterande. Som ett slags huvudregel skall alla
skulder omfattas av skuldsaneringslagen.
En förutsättning är att den skuldsatte av egen vilja
och med aktivt bidragande vill komma till rätta med
sin ekonomiska situation. Den skuldsatte skall som
ett första steg själv med hjälp av t.ex.
konsumentvägledare och socialtjänstens
budgetrådgivare försöka nå en överenskommelse
med dem han eller hon häftar i skuld till.
Om ytterligare hjälp behövs skall den skuldsatte
kunna ansöka om skuldsanering hos
kronofogdemyndigheten för att på frivillighetens
grund komma överens med kreditgivarna. Syftet är
här att en betalningsplan omfattande fem år skall
upprättas. Efter denna tid bör den skuldsatte i
princip inte längre vara tyngd av skulder.
Det kan finnas fall där kreditgivarna inte accepterar
en sådan lösning. En domstol skall då kunna fatta
beslut om en tvingande skuldsanering.
Men vilka är orsakerna till att regeringen först nu
efter påtryckningar från framför allt oss
socialdemokrater presenterar en
skuldsaneringslag? Låt oss se litet grand på
historien.
Bakgrunden är följande. Under första hälften av
1980-talet ökade hushållens skuldsättning
långsamt. Utvecklingen vände 1985 med en ökad
nettoupplåning fram till 1989, då den avstannade
för att i stället vända. Ränteutgifterna som andel av
inkomsten ökade kraftigt under 1980-talet. Det var
inte förrän 1993 som den långsamt började minska.
Till bilden hör att det var lätt att låna pengar under
1970-talet och en bra bit in på 1980-talet. Det var
också billigt. Men situationen har förändrats. För
den som av olika anledningar skuldsatte sig finns
lånen kvar. I dagens situation med en verklighet
präglad av ekonomiska problem för landet ställs allt
högre krav på den enskilde. Rationaliseringar
kräver neddragningar. Den sociala välfärden är på
god väg att försämras. Arbetslösheten gräver stora
hål i den familjs ekonomi där någon av, eller bägge,
makarna har förlorat sitt arbete.
Frågan om skuldsanering har behandlats vid ett
flertal tillfällen inte bara i riksdagen utan också av
flera utredningar. Skuldsaneringen finns också med
i rapporter från bl.a. Konsumentverket.
Riksdagens revisorer har också tagit sig an frågan
om skuldsanering. Det är viktigt att verka för en
ekonomisk rehabilitering, var riksdagens mening
med anledning av revisorernas förslag 1986/87:7.
Redan 1987 påtalade riksdagen behovet av en
ekonomisk rehabilitering av skuldsatta. I slutet av
samma år ansåg riksdagen att man borde utsätta
frågan om skuldsanering för en allsidig och
förutsättningslös översyn.
1988 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska
regeringen två utredningar som behandlade
skuldsaneringen. Bägge kom fram till att det är
nödvändigt att en skuldsaneringslag blir verklighet.
Insolvensutredningen kom 1990 med ett
delbetänkande om skuldsaneringslagen efter det att
utredningen behandlat frågan med förtur. Det var
ett starkt gensvar för en skuldsaneringslag från
remissinstanserna.
Man sade bl.a. att det som för ett kreditinstitut är
en förlust som kan balanseras av vinster är för den
enskilde en förlust med genomgripande personliga
konsekvenser. Detta motiverar samhällets
stödåtgärder då kreditmarknadens aktörer har vitt
skilda utgångspunkter.
Våren 1992 behandlades skuldsaneringslagen igen
av riksdagen. Samtidigt som vi fattade beslut om en
ny konsumentkreditlag avslog den borgerliga
majoriteten de socialdemokratiska motionerna om
införandet av en skuldsaneringslag. Men
lagutskottet sade i sitt betänkande att det är
angeläget att det införs en möjlighet till
skuldsanering för fysiska personer i Sverige.
Meningen var från början att regeringen skulle
presentera ett förslag till en skuldsaneringslag
hösten 1993. Lagen skulle träda i kraft den 1
januari 1994. Det var riksdagens beslut så sent som
i juni 1993. Det meddelades senare att ett lagförslag
skulle läggas på riksdagens bord i december. En lag
kunde träda i kraft den 1 juli 1994. Men det var
först i februari i år som vi skulle få möjlighet att ta
del av regeringens förslag.
Det har varit väl känt att den moderata
justitieministern Gun Hellsvik helst inte ville se en
skuldsaneringslag. Hon har bl.a. varit rädd för att
betalningsmoralen skall sänkas i stället för att se till
hur de enskilda familjerna skulle kunna leva ett
normalt liv.
Det kom ingen proposition. I stället svarade
justitieministern i ett frågesvar här i kammaren
den 19 januari 1993 att hon inte var beredd att lägga
fram något förslag. Hon ville avvakta de frivilliga
lösningar som prövades och se vad de kunde leda
till.
Fru talman! Jag är helt på det klara med att
frivillighetens väg är att föredra i fall som har att
göra med människor och deras ekonomi. Men det
måste finnas en laglig grund att stå på. Det är därför
som skuldsaneringslagen är så viktig. Den är
efterlängtad av många.
Våren 1993 behandlade vi skuldsaneringslagen
ytterligare en gång i lagutskottet. I tolv motioner,
varav hälften från Socialdemokraterna, yrkade
man på ett införande av en lagstiftning i frågan.
Samfällt förordade lagutskottet att regeringen
skulle utarbeta en skuldsaneringslag som kunde
träda i kraft den 1 januari 1994. Det var med
kraftfulla skrivningar som utskottet påvisade hur
viktigt det var att lagstiftningen kom till stånd.
Vidare fanns det utredningar. Det fanns
författningsförslag. De utländska erfarenheterna
från Norge och Danmark hade tagits i beaktande.
Det fanns remissvar som till övervägande delen var
positiva. Justitieministern visste med andra ord vad
hon hade att göra.
Under hösten blev vi lovade att regeringens förslag
skulle komma. Men ingenting hände. Det var först
under mars månad som regeringen lade
propositionen på riksdagens bord.
Fru talman! Lagutskottets förslag till
skuldsaneringslag innebär i huvudsak följande.
Med skuldsanering avses att en fysisk person helt
eller delvis befrias från betalningsansvaret för sina
skulder.
Förfarandet innehåller tre olika steg.
I det första steget, som i huvudsak lämnas utanför
det lagreglerade området, skall en kraftigt skuldsatt
gäldenär själv försöka träffa en uppgörelse med
samtliga sina borgenärer.
Om detta inte lyckas, skall gäldenären hos
kronofogdemyndigheten i ett andra steg kunna
ansöka om frivillig skuldsanering. Med en sådan
frivillig skuldsanering avses att gäldenären
tillsammans med kronofogdemyndigheten
upprättar ett förslag till skuldsanering som godtas
av samtliga borgenärer.
Om någon borgenär motsätter sig ett sådant förslag
skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet
till tingsrätten, som i ett tredje steg skall kunna
bevilja och besluta om en tvingande skuldsanering.
Enligt de allmänna villkoren skall det vara fråga om
en fysisk person med hemvist i Sverige och som inte
är näringsidkare. Gäldenären får inte vara ålagd
näringsförbud. Vidare krävs det att gäldenären är
insolvent och så skuldsatt att han inte inom
överskådlig tid kan betala sina skulder. Det krävs
också att det vid en allmän bedömning framstår
som skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering.
En skuldsanering enligt lagen skall regelmässigt
vara förenad med en betalningsplan för
gäldenären, om hans betalningsförmåga inte är så
dålig att det helt saknas betalningsmöjligheter. En
sådan betalningsplan innebär att gäldenären under
en period av som regel fem år skall leva på
existensminimum och att betalningsförmågan
därutöver skall komma borgenärerna till godo.
Genomförandet ställer höga krav på gäldenärens
egen aktiva medverkan. En skuldsanering omfattar
i princip samtliga skulder som har uppkommit före
en viss dag inklusive det allmännas fordringar
avseende skatt och avgifter. Vissa undantag görs
dock. Exempelvis skall fordringar som förenas med
panträtt, fordringar på familjerättsliga
underhållsbidrag och fordringar som innebär ett
fortsatt ömsesidigt utväxlande av prestationer inte
omfattas av en skuldsanering. De fordringar som
omfattas av skuldsaneringen skall i princip också
behandlas lika -- dvs. alla borgenärer skall drabbas
av en lika stor procentuell nedskrivning av sina
fordringsbelopp.
Fru talman! Betänk ett slag de människor som av
olika anledningar har fastnat i kreditträsket och
som har mycket stora skulder! Betänk hur deras
vardag ser ut! Vi kan försöka sätta oss in i deras
situation där pengarna inte räcker. Det är inte fråga
om de skall försöka klara av sina skulder inom
några år, därför att skulderna är betydligt större än
så. Det kanske handlar om flera decennier, eller
kanske om hela livet, innan skulderna är avbetalda.
För dessa människor har skuldsaneringslagen blivit
en räddning, något att vänta på som kan ge dem en
annan vardag med framtidstro och hopp. Det är
därför som skuldsaneringslagen är så viktig. Det är
viktigt att alla krafter nu sätts in, såväl lokalt som
regionalt, för att nå syftet med en väl fungerande
skuldsaneringslag.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till
hemställan i lagutskottets betänkande nr 26 om
skuldsanering.