Fru talman! Den svenska sjukvården bygger på en
mycket förnuftig princip, nämligen ett decentraliserat
ansvar för hela vården. Sjukvårdshuvudmännen - det
är i huvudsak landstingen - svarar för att organisera
vården.
Då och då har det rests krav på att staten ska in-
gripa med särskilda planer för särskilda diagnoser.
Det är egentligen ett principiellt avsteg från den ord-
ning som vi har och som hittills har varit framgångs-
rik.
Emellertid har kravet rests inte bara från cancerlä-
karna och Cancerfonden när det gäller cancerfrågan,
utan också från fetmaforskare och fetmaläkare när det
gäller fetmabehandling. Man diskuterar det också på
andra områden.
Vi har från regeringens sida sagt att vi är intresse-
rade av att utreda frågan om behovet av särskilda
planer. Den utredning som vi nu arbetar med direktiv
för skulle se på hur den framtida högspecialiserade
sjukvården ska se ut framöver inte minst ur ett inter-
nationellt perspektiv. Vi kommer att få nya utma-
ningar när det gäller den svenska sjukvårdens bidrag
till en hög europeisk standard. Vi kommer också att
utreda frågan om vi ska arbeta med denna typ av
särskilda planer exempelvis för cancervården.
Svaret är inte alldeles givet, men vi tänker utreda
frågan för att kunna ge lite mer material än det som ni
hittills har kunnat redovisa i diskussionen.