Herr talman! Vården står inför en rad framtidsutmaningar. De kräver resurser och reformer men också politiskt ledarskap. Det är i mötet mellan patienter och omsorgstagare och välfärdens kärna, vårdens medarbetare, som det varje dag, över hela Sverige, uppstår kvalitet i hälso- och sjukvården. Det är det mötet, den delen av patientens vårdkedja, som vi måste stärka ytterligare och ge reella förutsättningar för att vårdens kvalitet ska kunna stärkas ytterligare.
Herr talman! Moderaterna tar välfärdens utmaningar inom hälso- och sjukvården på största allvar. Vi har därför presenterat ett sextiotal olika förbättringsförslag. Moderaterna och allianspartierna skjuter lite grann den svaga vänsterregeringen framför sig, på det sättet att vi i dag kommer att fatta ett antal beslut där vi stärker cancervården, stärker vården för psykisk ohälsa, inte minst med tanke på digitala hjälpmedel, och stärker vården för posttraumatisk stress.
Det är en ganska svag och viljelös regering som står tomhänt med förslag till Sveriges riksdag. Propositionslistan innehåller inga vårdreformer som krävs för att ta sig an de här vårdutmaningarna. Dessutom är man ganska tydlig - nu senast under tolv minuter - med att tala om att de förbättringsförslag som man har lämnat in till riksdagen inte duger för Socialdemokraterna utan att man ser andra förslag framför sig. Men på riksdagens bord har man ännu inte presenterat dem.
Det är ord, många ord från regeringens företrädare, liksom ord om att man är en samarbetsregering. Det ska man inte visa i ord utan i handling. Men här i riksdagen har vi inte sett denna handling ännu.
Vårdens utmaningar är för stora för att göra partipolitik på. Låt oss diskutera sakinnehållet och de konkreta förslagen. Men då krävs det också att de kommer till riksdagen.
Vårdens utmaningar är flera. I dagens betänkande är det ett par hundra förslag som vi tar ställning. För tids vinnande tänker jag yrka bifall bara till reservation 2, men vi står självklart bakom alla våra reservationer. Nu kommer jag - med tanke på kammarens tid - att lägga tonvikt vid tre utmaningar, men det finns självklart väldigt många fler.
Den första vårdutmaningen landar självklart i att vi fortfarande har för långa väntetider. Euro Health Consumer Index för 2015 konstaterar dessutom att Sverige fortsatt har några av Europas längsta väntetider. Det är oacceptabelt.
Det ska heller inte skilja mellan väntetider. För en som har lungcancer spelar det dessutom roll att vården kommer i rätt tid. Då ska det inte skilja mellan landstinget i Kalmar och landstinget i Dalarna. För den enskilda patienten är det viktigt att staten tar ett tydligt ansvar för att fortsätta jobba med att se till att korta väntetiderna.
Hjärtsjukvården är tre gånger så bra i Katrineholm, Västervik och Jönköping som i till exempel Enköping. Det är inte heller rimligt. Det krävs vårdreformer för att komma till rätta med de vårdutmaningarna.
Den andra vårdutmaning som jag vill ta upp, herr talman, är kanske vårdens viktigaste resurs, nämligen medarbetarna - som slutar. Vi har återigen inför sommaren utmaningar vad gäller sommarvikarier. Man talar om kris. Man stänger vårdavdelningar.
Det krävs en nystart, ett nytt grepp, ett nationellt grepp för att stärka kompetensförsörjningen och personalförsörjningen. Det måste göras med konkreta förslag. Man talar nu om att det under de kommande sju åtta åren kommer att krävas ett par hundra tusen nya medarbetare i vård och omsorg. Då handlar det inte bara om att behålla dem som finns och verkar i dag utan också om att attrahera nya att intressera sig för de här yrkena.
Bristyrkesgrupper som specialistsjuksköterskor, biomedicinska analytiker, patologer och geriatriker är några grupper som man kanske måste sätta en absolut tydlig strategi kring för att se till att också de försörjs inom den svenska hälso- och sjukvården och omsorgen på kort och på lång sikt.
Det krävs ett nationellt häv kring en personalförsörjningsstrategi, och vi måste agera nationellt för att stötta den. Det handlar om vidareutbildning, det handlar om attraktion till yrket, det handlar om karriärutveckling och så vidare. Men låt oss diskutera de konkreta förslagen om hur detta skulle kunna se ut.
Den tredje vårdutmaningen är självklart den ojämlikhet som finns över landet, där bostadsort fortfarande spelar roll för vilken vård man får, vilken överlevnad som man erbjuds och hur det ska se ut. Vi måste fortsätta att stärka patientens rätt och styrka. Det måste vara tydligt när det gäller tillsyn och öppna kvalitetsregister för att patienten ska stärkas i fråga om sin möjlighet att påverka morgondagens hälso- och sjukvård.
Herr talman! Vårdutmaningarna är flera, reformerna desto färre. Det krävs inte bara resurser, utan det krävs reformer och det krävs ett politiskt ledarskap för att göra skillnad. Det är ord, men det är för lite handling.
Låt mig nämna ett exempel. I går besökte statsminister Stefan Löfven en framgångsrik kvinnoenhet - bröstenheten på Linköpings universitetssjukhus. De har lyckats för att de har koncentrerat vården. De har nya arbetssätt, de jobbar med samlad kompetens och de är nu nummer sex i Sverige på att erbjuda både korta väntetider och god vårdkvalitet.
I dag avser Socialdemokraterna att rösta nej till ett förslag om att förbättra, förstärka och koncentrera cancervården. Där ser man tydligt hur ord är en sak och handling en annan.
Jag, Moderaterna och Alliansen anser att vi inte har råd att säga nej till bättre cancervård när det finns goda och tydliga exempel som fungerar. Vi ska göra så oerhört mycket mer.
Herr talman! På regeringens bord finns nu ett antal berörda utredningar, till exempel: Effektiv vård , Träning ger färdighet - Koncentrera vården för patientens bästa , Fråga patienten - Nya perspektiv i klagomål och tillsyn , Nästa fas i e-hälsoarbetet , Olika vägar till föräldraskap , Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård , Organdonation - En livsviktig verksamhet .
När det gäller till exempel utredningen om organdonation är flertalet av remissinstanserna mycket överens om att det är bra förslag som finns. Men några förslag på riksdagens bord har vi inte sett, trots att vi i dag har 600 som väntar på en njure och närmare 1 000 som väntar på en organdonation i Sverige. De konkreta förslagen finns, och de är remissbehandlade. Men var är förslagen för att vi också ska göra skillnad?
Fortsatt väljer Socialdemokraterna att i Sveriges riksdag säga nej till konkreta förbättringsförslag till hälso- och sjukvården. Det är inte framtidens manér, och det är inte heller sättet att närma sig vårdens utmaningar för framtiden.
Herr talman! Ord räcker inte. Förslagen finns, och nu är det dags att agera. Riksdagen förväntar sig politiskt ledarskap.