Herr talman! Jag ser verkligen fram emot att Anna-Lena Sörenson får gehör på Regeringskansliet för den utsträckta handen när en svag vänsterregering behöver ett mandat i Sveriges riksdag för att genomföra vårdreformer.
Anna-Lena Sörenson kommer att bli påmind om denna debattstund. Det är klart att vi är oerhört angelägna om att ta oss an dessa vårdutmaningar. Då gäller det att inte längre rösta nej till förslagen utan att faktiskt ta sig an dem. Jag ser därför fram emot den utsträckta handen och ska med glädje återkomma till det.
Allianspartierna och Moderaterna tar gärna matchen om mer resurser till välfärden. Under våra regeringsår tillförde vi 57 extra miljarder till svensk välfärd, däribland till den svenska hälso- och sjukvården. Vi prioriterade hälso- och sjukvården under våra år i regeringsställning. Men vi gjorde också någonting mer som den här regeringen inte gör, nämligen att vi inte bara pratade utan genomförde reformer för att stärka patienten, för att förbättra vårdkvaliteten och för att korta väntetider. Det gav också en del resultat.
Detta gör att vänsterregeringen, precis som Emma Henriksson sa tidigare, nu genomför delar av dessa alliansreformer och har fortsatt med det. En sådan är cancerstrategin. Men nu är det dags att ta nästa steg i cancerstrategin, efter tio år. Då kan man inte säga att man inte har någon idé om det än utan att man går och inväntar vad alliansutredaren eventuellt kommer fram till.
Var inte det som statsministern i går fick uppleva om mer koncentrerad vård som har gett kortare väntetider för patienterna bra? Var det inte tillräckligt bra för att Socialdemokraterna ska kunna säga ja till det i dag?