Herr talman! Frågan om sanktioner mot Burma har vi anledning att återkomma till med jämna mellanrum. Sveriges Burmapolitik förs främst mot bakgrund av EU:s gemensamma ståndpunkt om Burma som vi har enats om.
Ståndpunkten innehåller en rad riktade sanktioner mot regimen, bland annat vapenembargo, ett exportembargo för utrustning som kan användas för förtryck av befolkningen, en frysning av tillgångar för företrädare för regimen, ett visumförbud för företrädare för regimen och avskaffandet av allt bilateralt utvecklingssamarbete med undantag för de humanitära insatserna.
Det här är mycket kraftfulla sanktioner, och de är valda just för att säkerställa att sanktionerna ska drabba regimen och regimens företrädare men inte befolkningen. Det är också skälet till att det humanitära biståndet finns kvar och måste finnas kvar. Det här är regler som vi har arbetat oss fram till bland annat i dialog med företrädare för oppositionen i Burma.
Jag vill verkligen framhålla att det är ett mycket viktigt arbete som ILO gör framför allt för att avskaffa tvångs- och slavarbete. Sverige står helt och hållet bakom ILO:s närvaro och verksamhet i Burma.
Det ekonomiska utbytet mellan Sverige och Burma är oerhört begränsat. Sifforna för såväl export som import är ytterst små, och är i praktiken negligerbara. Vi avråder svenska företag från att engagera sig där.
Vi kommer att fortsätta att föra en dialog med företrädare för exilburmeser om på vilket sätt det i varje läge är klokast att agera från det internationella samfundets sida.