Herr ålderspresident! Förr löste politiken de sociala problemen. I dag skapar politiken tyvärr problemen i stället. Barn blir fattiga därför att deras föräldrar gjorts fattiga av den politik som förs nu.
Förra året valde januaripartierna att sänka skatten med 30 miljarder i stället för att ta bort den extra skatt som alla sjukskrivna betalar. Barn till sjukskrivna görs då fattiga för att någon som tjänar cirka 60 000 ska få ytterligare lättnader. Det är inte en ansvarsfull politik. Att inget annat parti än Vänsterpartiet i den här kammaren ville ta bort straffskatten för de sjuka är för mig svårt att begripa.
Bris har nyligen kommit med en rapport som visar att barn har haft det extra svårt under det senaste året. I Sverige växer den ekonomiska eliten och barnfattigdomen sida vid sida. Skillnaderna ökar snabbast här i välfärdslandet Sverige. I stället för ekonomiskt pressade barnfamiljer är det storföretag som delar ut bonusar som får skattebetalarnas coronastöd.
Herr ålderspresident! Vissa barn tycker att det är tråkigt att resan till fjällen har blivit inställd men ser fram emot nästa års äventyr. När pandemin är över ska allting bli som vanligt. I samma stad lever barn som åker på lyxiga fjällsemestrar och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. Därför är det anskrämligt att alla andra partier motsatte sig Vänsterpartiets förslag om extra bostadsbidrag till barnfamiljer som har det tufft ekonomiskt. Oro över familjens ekonomi smittar av sig på barnen. De som har det sämst ställt kan kanske inte ens bo kvar. Tänk hur det skulle kännas att behöva flytta runt och att inte kunna ge ditt barn trygghet. Tänk hur det skulle kännas att inte ens kunna försörja barnen. Ta in den smärta som dessa föräldrar känner!
Jag växte upp i Skärholmen, där jag fortfarande bor, under en tid då Stockholm inte var så uppdelat. Skolan var navet för alla oss ungar som bodde där. Den hade relativt små klasser, bra med resurser och elever med olika bakgrund. Det satsades också på fritidsaktiviteter. Jag och syrran, döttrar till en städerska och en metallare, kunde alltså delta i allt från Vår teater till handboll.
I dag ser vi i stället att barnen i Skärholmen inte finner tryggheten i att lära känna varandra. De går antingen i den skola som ligger närmast, eller så reser de genom halva stan till en annan skola. Föräldrar vill ju barnens bästa och försöker trygga framtiden långt från förorten eftersom man inte litar på att kvaliteten i den närmaste skolan är densamma som på skolorna i innerstaden.
Vi ser också att få barn har fritidsaktiviteter. Det gäller särskilt tjejer. Det är inte billigt att ha en fritidsaktivitet, och om man kämpar för att försöka få ihop pengarna till mat går fritidsaktiviteten bort. Det finns barn som hittar på semesterminnen eftersom de inte har lämnat stadsdelen under sommaren. Till och med barnens hälsa och tillgång till vård präglas av var de bor och vilken ekonomi familjen har.
Herr ålderspresident! Det som egentligen borde orsaka en kraftig storm tiger vi ihjäl. Det här är inte värdigt. Fattigdom kan drabba oss alla. Om inte coronapandemin har fått oss att inse det vet jag inte vad som skulle kunna göra det. Den som blir sjuk eller förlorar jobbet kan i dag inte lita på att ett skyddsnät finns. Efter Alliansens omläggning av socialförsäkringssystemen 2009 får rekordmånga barn växa upp i en familj utan pengar. Det är vanligt folk som du och jag. Det är tidigare lärare, snickare och bruksjobbare, människor som har skadat sig i jobbet eller som har haft oturen att få en kronisk sjukdom, som nu står utblottade. Det drabbar dem enormt hårt. Det drabbar deras familjer obeskrivligt hårt.
Det handlar om att inte kunna ge sitt barn en fin födelsedag med presenter och tårta, att inte ha råd med en vårjacka, en påsklovsaktivitet eller ordentliga skor. Det handlar om att inte ha råd att åka bort under sommaren eller att ens kunna ge ditt barn möjlighet att åka på kollo. Försök att sätta er in i den känslan! Ursäkta språket, men det känns för jävligt.
Den av regeringen och januaripartierna borttagna värnskatten i budgeten kostar drygt 6 miljarder varje år. Tänk bara vad de pengarna hade kunnat göra för att ge barn och familjer bättre villkor. I stället får Volvos vd 2 ½ miljon extra årligen.
Herr ålderspresident! Verkligheten ser ut som den gör. Det blir större skillnader. Fler lever med pressad ekonomi. Andelen barnfamiljer som har det riktigt dåligt ställt ekonomiskt har fördubblats sedan 00-talet. Bortser man från de familjepolitiska insatserna skulle det handla om en fjärdedel av de svenska barnfamiljerna - en fjärdedel!
Sverige har under samma tid sett till att toppa ligan i antal miljonärer. Och mer kommer den vägen. En familj får hela huset vårstädat, och kalaset betalas av oss skattebetalare. Så ser Sverige ut i dag. Så här används den politiska makten. Men vad är det för dumheter? Jo, det ska jag tala om för er. Det är regeringens och resterande januaripartiers ekonomiska politik. Det är det som vi måste förändra.
Sedan slutet av 90-talet har den omfördelande effekten av samtliga socialförsäkringar till barnfamiljer nästan halverats. Ensamstående kvinnor med barn har det allra tuffast. Ensamstående mödrar är ett socialt problem igen 2020, på grund av att politiken har gjort dem fattiga. Det beror inte på något annat än just precis det. Vi måste ha klart för oss vilket ansvar vi, de politiska partierna, har för det.
Vänsterpartiet satsar i stället på familjerna. Arbetsvillkoren måste bli bättre och lönerna högre. Alla ska ha rätt till heltid, och föräldraförsäkringen ska ge trygghet och ersättning när du har skaffat barn. Vi måste höja ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringssystem. Du ska inte behöva bli fattig för att du förlorar jobbet eller blir sjuk. Alla sjuka ska få den ersättning de har rätt till. Fler jobb och bra barnomsorg gör att föräldrar kan gå ut och jobba medan barnen har det bra på förskolan.
Vi har de senaste åren föreslagit satsningar på bland annat sjukersättningen och höjda pensioner. Våra förslag skulle också innebära att fler än i dag får rätt till bostadsbidraget. Det skulle göra skillnad för dem med allra lägst inkomst.
Herr ålderspresident! För mig är det obegripligt att familjers väl och ve inte kommer före de stora bidrag som nu kommer att gå till landets höginkomsttagare. Det är ynkligt.
I detta betänkande lyfter vi särskilt upp frågan om att underlätta för ensamföretagare att vara föräldralediga. Det är viktigt att det finns en trygg grund och ett fungerande socialt skyddsnät även för företagare, herr ålderspresident. För ensamföretagare är det svårare än det är i andra företag att anställa en vikarie. Vikarien måste sättas in i arbetet, och det kräver att arbetet görs överlappande. Det går ofta inte för ensamföretagare, till exempel av ekonomiska skäl eller på grund av knepiga arbetstider. Dessutom måste det ske en ganska stor kunskapsöverföring. Samhället behöver därför underlätta för ensamföretagare att vara föräldralediga, till exempel genom att staten finansierar delar av vikariens utbildningstid.
Jag vill med det yrka bifall till reservation 9.