Fru talman! Jag vet inte i vilken ända jag ska börja.
Det är möjligt att Rebecka Le Moine är på många bjudmiddagar hos de stora skogsbolagen. Jag kan villigt erkänna att jag har varit på middag hos ett nätverk vars ordförande sitter här i salen. Vi har nämligen ett skogsindustrinätverk här i riksdagen, och hos dem har jag varit och ätit mat. Den möjligheten har även Rebecka Le Moine. Alla riksdagsledamöter kan besöka skogsindustrinätverket. Där har jag varit, det har jag inga problem med att erkänna. Det är helt öppet och transparent. Några andra bjudmiddagar för stora skogsbolag eller skogsindustrin har jag inte varit på. Möjligtvis ränner Rebecka Le Moine på dessa och dömer därmed andra efter sig själv. Det får vara upp till henne.
Ledamoten pratar om lönsamhet. En del i att lönsamheten inte är så stor som den skulle kunna vara är att den omgärdas av så många lagar och regler. Självfallet är det så att om vi kan förändra dessa i vissa delar skulle det kunna öka lönsamheten ännu mer. Samtidigt pratar ledamoten väldigt ofta om hyggesfritt. Är det något som verkligen skulle sätta skogsägare i konkurs så är det att bedriva hyggesfritt skogsbruk. Då avverkar du några träd då och några träd då, och skogsmaskiner får komma gång på gång. Det kostar väldigt mycket pengar, och de kan inte plocka ut mer än vad det kostar att driva skogen just där och då. Är det något som verkligen tär på lönsamheten är det hyggesfritt.
Slutligen blir det väldigt tydligt vad jag nämnde tidigare om att ha åsikter när någon annan äger skogen, fru talman, när riksdagsledamoten står här och påstår att man som boende ute på landsbygden ska kunna komma och påverka hur andra ska göra med sin egen ägda skog. Det säger allt.