Herr talman! Jag börjar med frågan om hyggesfritt skogsbruk eller inte. Ska man ta ned en hel skog på en gång, vilket ju är det skogsbruk som traditionellt bedrivs i Sverige, kan man spara enskilda träd. Det görs.
Men kommer man tillbaka en tid senare är det en väldigt vanlig syn att just de sparade träden är omkullfallna, för vinden har tagit dem. Det blir så när inte andra träd kan fånga upp vinden. De träd som står kvar faller omkull. Så mycket för den naturvårdsnyttan - det är mycket bättre att ha ett hyggesfritt skogsbruk, också av den anledningen att andra arter behöver komma till de här träden för att kolonisera dem. De kan inte ta sig över ett kalhygge som är 100 hektar eller ens 50 hektar. Spridningsförmågan hos snäckor, sniglar, mossor och lavar ska vi inte överskatta. Dessa rara arter behöver ett kontinuerligt trädtäcke med skugga och olika mikroklimat och allt annat som finns i en skog där man plockar ut enskilda träd och inte kalavverkar stora ytor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Nu tror jag att jag har uppfattat frågan. Det handlar alltså om varför vi inte var med på ett tillkännagivande när vi hade en miljöminister från vårt eget parti i regeringen. När man ingår i ett regeringssamarbete arbetar man ju utifrån den positionen. På den detaljnivån kan jag inte svara på annat sätt än genom att hänvisa till hur samarbetet såg ut vid den tidpunkten. Jag tror för övrigt också att jag var föräldraledig under den perioden. Detta är ju en ganska detaljerad fråga. Men almen och asken behöver hjälp, och där kan vi göra insatser för biologisk mångfald. Det är vi helt eniga om.