Fru talman! Tack, ledamoten Le Moine, för frågorna! Det stämmer att vi tycker olika i denna fråga - så är det.
Vargen väcker väldigt mycket känslor. Det har den alltid gjort. Jag som lever på landsbygden besökte nyligen två fårägare i Ånge kommun, där det vandrar upp vargar. Det är trångt i vargreviren nu i norra Hälsingland, och vargarna trycks uppåt. Jag samtalade också med en renägare som kände stor oro då han har sina renar där nere i vinterbeteslandet.
Det är tre vargar som har rört sig i området, och stora resurser har lagts på att dna-säkra dem. De rörde sig inne i centralorterna, de åt från fågelborden och de klev till och med upp på förstukvisten till broar. Det är inte ett naturligt beteende för en varg. En varg ska vara rädd för människan och hålla sig i skogen. Sådana gånger är det otroligt viktigt att ta människors oro - djurägares oro - på stort allvar och sätta in skyddsjakt. Därför tycker jag att det är viktigt att skyddsjaktsbesluten för varg blir både effektivare och snabbare.
Ledamoten nämnde antalet hundar som dör. Om det var en som dog av varg måste det ha varit i närheten av mitt hem i Naggen, för där dödades en hund av varg under älgjakten i år. Men jag skulle tro att det är fler. Man kan räkna proportionellt antalet vargar kontra antalet bilar och vildsvin, så blir siffran kanske lite mer betydelsefull. Men vi tycker olika - så är det.