Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Bakgrunden
är att det i Sverige har bedrivits vinterutfodring av i
första hand havsörn under de senaste 30 åren. Skälet
till det var att man kunde se att havsörnsstammen
började minska drastiskt på grund av miljögifter.
Framför allt blev halten av DDE så hög att örnarna
låg sönder sina ägg och inte fick ut några ungar under
ett antal år.
Den stödutfodring som har skett har i första hand
gjort att ungfåglarna har kunnat överleva sina tidiga
vintrar. En havsörn blir inte vuxen förrän vid fem års
ålder.
Under förra året hade vi en proposition i riksdagen
som handlade om en förändring i lagen om provtag-
ning på djur. Den ledde till en förordning som visat
sig få sådana drastiska konsekvenser att det under den
senaste vintern inte har kunnat ske någon stödutfod-
ring alls. Jag menar att det som då föreskrevs faktiskt
har varit krångligt. Med anledning av de nu beslutade
förändringarna av lagen om foder, foderlagen, som vi
har behandlat här i riksdagen i en debatt som jord-
bruksministern tyvärr inte kunde delta i, har jag tagit
upp den här frågan.
Jordbruksutskottet hade också en liten hearing
med Björn Helander från Projekt Havsörn, Jens
Wahlstedt från Sveriges ornitologiska förening och
representanter för Jordbruksverket. Vi var nog samtli-
ga överens om att det byråkratiska krångel som man
har lyckats åstadkomma på Jordbruksverket gjorde att
det faktiskt inte var möjligt att i dag bedriva en ut-
fodring.
Det man har bestämt är nämligen att djur som
slaktas hemma skall transporteras till Lidköping för
att där besiktigas. Så framställdes det av den tjänste-
man från Jordbruksverket som var här. Han var också
mycket förvånad över att det inte kom några intres-
senter och hämtade det som klassats som lågriskavfall
i Lidköping och visade mycket liten förståelse för att
det här är en verksamhet som bedrivs på ideell basis.
Det finns ingen möjlighet att åka just till Lidköping
och hämta.
Det är alltså inte så att jag på något vis har en an-
nan uppfattning än jordbruksministern när det gäller
självdöda djur där man inte känner till sjukdomen. De
djur det handlar om är djur från besättningar som är
klassade som friska och där skälet till slakten t.ex. är
att en gris får en svans avbiten eller att något olycks-
fall inträffar. Jag är helt överens med jordbruksminis-
tern om att det inte alls handlar om att lägga ut djur
som kan ha någon sjukdom.
Föreningarna som har bedrivit utfodringen har
också varit mycket noga med att man inte har lagt ut
djur som skulle kunna innehålla antibiotika. Man har
alltså varit noga med vilka djur man har tagit.
Den förändring i foderlagen som nu förestår inne-
bär att det inte blir möjligt att lämna någon som helst
dispens från lagen. I jordbruksutskottets betänkande,
som behandlades här för någon vecka sedan, står:
"Utskottet vill emellertid redan nu tillägga att den
föreslagna regleringen kommer att ytterligare försvåra
den stödutfodring av vilt som sedan många år bedrivs
i Sverige. Utskottet anser det angeläget att regeringen
i det fortsatta arbetet försöker åstadkomma en natio-
nell särlösning som gör det möjligt att fortsätta verk-
samheten med stödutfodring av vilt med utgångspunkt
i ett mindre restriktivt regelverk än det som följer av
tillämpliga EG-bestämmelser. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-
na."
I EU finns andra länder som bedriver liknande
stödutfodring. T.ex. utfodras örn i Finland och enligt
uppgift utfodras också gamar i Spanien och Frankrike.
Där gör man det dessutom på sommaren, vilket kan-
ske gör det hela ytterligare problematiskt.
Jag är mycket tacksam om vi inför den kommande
vintern kan komma fram till en sådan lösning att t.ex.
besiktningen kan ske närmare än just i Lidköping och
att man kan ge dispenser om det visar sig att veterinä-
ren kan garantera att denna besättning inte innehåller
några sjukdomar och att man kan se att slakten beror
på olycksfall. Skall jag tolka svaret som att det kom-
mer att vara möjligt?