Fru talman! Gudrun Lindvall har frågat miljömi-
nistern vilka åtgärder hon avser vidta för att säkerstäl-
la att den vinterutfodring som skett av framför allt örn
och glador inte äventyras samt vilka åtgärder hon i
övrigt avser vidta för att stödja stödutfodringen av i
första hand rovfåglar. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på interpellatio-
nen.
Flera smittsamma djursjukdomar finns i vår geo-
grafiska närhet. Detta ökar kraven på åtgärder för att
undgå utbrott av sådana sjukdomar, exempelvis svin-
pest som har framtvingat masslakt i flera europeiska
länder. Min uppfattning är att såväl vår lagstiftning
som vår veterinärmedicinska kompetens är av hög
kvalitet. Båda delarna behövs för att vi skall kunna
skydda oss tillfredsställande mot smittsamma djur-
sjukdomar.
Mot bakgrund av vad jag har anfört i fråga om
vikten av en beredskap mot smittsamma sjukdomar
kan jag inte instämma i Gudrun Lindvalls påstående
att det är "byråkratiskt krångel" som hotar stammen
av havsörn och glador. Det förhållandet att Sverige nu
är fritt från t.ex. svinpest innebär inte att det preventi-
va arbetet kan upphöra. En spridning av smitta till den
vilda faunan skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.
Jag anser följaktligen att förbudet mot att använda
t.ex. självdöda grisar, för vilka det normalt saknas
uppgift om dödsorsaken, för stödutfodring av vilt är i
högsta grad motiverat.
I den proposition om ändringar i foderlagen som
regeringen har lämnat till riksdagen föreslås att även
vilda djur skall omfattas av foderlagen och därmed av
"kadaverförbudet". Med anledning av remissinstan-
sernas yttranden konstaterar regeringen i propositio-
nen att utfodring med hela djurkroppar - eller delar
av sådana - närmast är en förutsättning för vintertida
stödutfodring av vilda djur, t.ex. havsörn. Regeringen
konstaterar vidare att behovet av hela djurkroppar -
eller delar av sådana - för utfodringsändamål kan
tillgodoses genom att man använder de djur som av
olika skäl avlivas i omedelbar närhet av uppfödnings-
anläggningen och därefter, efter uppslaktning, god-
känns vid en besiktning. Djurkroppar som vid en
sådan besiktning kan konstateras vara säkra från bl.a.
smittskyddssynpunkt kategoriseras som lågriskavfall
och kan då enligt Jordbruksverkets föreskrifter kom-
ma i fråga för t.ex. stödutfodring av vilt. Några få
praktiska frågor återstår emellertid att lösa. En sådan
fråga är hur djurkropparna skall levereras till utfod-
ringsplatserna.
Värdet av att Sverige har en tillräcklig stam av
rovfåglar, bl.a. havsörn, är odiskutabelt. Det är
mycket angeläget att inför kommande vinters utfod-
ring finna lösningar på de frågor som återstår. Sådana
lösningar måste kunna accepteras av samtliga berörda
parter, dvs. de viltvårdande intresseföreningarna,
jordbruksnäringen och myndigheterna. Jag har tagit
initiativ till att berörda parter tillsammans skall lösa
de återstående frågorna, och överläggningar pågår.
Jag förutsätter att överläggningarna kommer att leda
till att de få återstående frågorna inom kort är lösta.