Fru talman! Vi har varit medlemmar i Internationella valutafonden sedan 1948. I dag är det 183 länder som deltar i arbetet i Internationella valutafonden, och det finns fastlagda regler för beslutsordningen inom fonden. En enskild medlem har valet att delta eller att avstå från att delta i de program som valutafonden engagerar sig i. Vårt alternativ i det här läget är att avstå från att medverka i den utökade kreditfaciliteten som IMF begär, vilket i princip innebär att vi väljer att lämna IMF som medlemsland.
Sverige driver krav och har gjort det länge. Jag tror inte att de tidigare regeringarna och inte heller den här regeringen någon gång har kommit tillbaka till finansutskottet och meddelat att man har varit nöjd med utvecklingen, att den går tillräckligt långt, utan man redovisar förändringen av IMF:s verksamhet liksom Världsbankens verksamhet på samma sätt som förändringsprocessen inom andra internationella organisationer. Vi driver våra krav och försöker genomföra dem så långt det är möjligt. Sedan har vi naturligtvis möjligheten att avstå från att vara medlemmar.
Det ni gör i er reservation i dag är att ni de facto begär att vi ska meddela Internationella valutafonden att vi eftersom deras verksamhet inte följer de normer och riktlinjer som vi anser borde prägla verksamheten inte deltar i verksamheten. Det är att ställa kraven alltför långt.
Jag delar uppfattningen som Vänsterpartiet framför i det här sammanhanget, att internationellt arbete rent generellt borde präglas av en större öppenhet. Av den tradition vi har i vårt land vet vi hur svårt det är att få internationella organisationer att acceptera våra synsätt. Men vi arbetar med den inriktningen och menar också att vi fyller en roll, även om vi inte når ända fram med de krav vi ställer.