Fru talman! Jag delar helt den uppfattningen, och jag vet också att finansministern delar den uppfattningen. Vi hade en diskussion inför 2008 års världsmöte med Internationella valutafonden, då Ulla Andersson för första gången, eller om det möjligen var andra gången, lyfte fram de här frågorna i en dialog med finansministern. Och hon blev, såvitt jag förstår, svaret skyldig när också finansministern instämde i de här synpunkterna.
Även om jag vet att förra årets finanskris innebar att denna fråga inte löstes på det sätt som den skulle förra året kommer man i år att redovisa den i en skrivelse till finansutskottet på ett annat sätt. Jag förutsätter att den dialogen kommer att utvecklas.
Finansministerns svar den gången var att vår ambition är att utveckla öppenheten när det gäller vårt deltagande i Internationella valutafonden.
Er reservation säger något annat. Det är inte denna fråga som är huvudfrågan i er reservation. För att bevilja den bilaterala krediten till Internationella valutafonden ställer ni som villkor att Internationella valutafonden förändrar sitt arbete och sin inriktning i enlighet med de principer som ni har resonerat om här. Det är en fullständigt orimlig hållning. Vi kan inte som ett av 183 medlemsländer ställa villkor och krav för att delta i krediten. Vi har att välja mellan att delta eller att inte delta.