Herr talman! I detta betänkande behandlas 21 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010. De rör tryck- och yttrandefrihet. Flertalet av dessa motioner berör meddelarskyddet, framför allt för anställda i skattefinansierad verksamhet som övergår från offentlig till privat regi.
Det är tredje gången jag som riksdagsledamot står i denna kammare och debatterar samma sak. Allt fler motioner skrivs i detta ärende i takt med att allt fler skattefinansierade verksamheter övergår från offentlig till privat regi. Att vi återigen står här och debatterar frågan beror på att ingenting har hänt sedan vi tog upp den sist. Då hänvisade regeringspartierna till att frågan skulle tas i Yttrandefrihetskommittén. Nu är kommitténs arbete snart över, och man kommer troligtvis inte att kunna ta upp frågan på grund av tidsbrist.
Herr talman! Alla anställda i kommuner och landsting har meddelarskydd. Det innebär att de har ett grundlagsskydd för yttrande- och informationsfrihet. De har alltså rätt att ta kontakt med massmedier och berätta om brister och missförhållanden i verksamheten utan att riskera repressalier från arbetsgivaren. Det finns också ett förbud för myndigheter och andra offentliga organ att efterforska källan till ett sådant meddelande.
Detta är en del av vår demokrati och mycket viktigt för granskning av offentlig verksamhet, inte minst inom äldreomsorg, förskolor, barnomsorg och så vidare. Det gäller dock inte om offentlig verksamhet övergår i privat regi. Då finns inget meddelarskydd, trots att det fortfarande är offentligt finansierad verksamhet. Privatanställda har lojalitetsplikt gentemot sina arbetsgivare, och brott mot denna utgör saklig grund för uppsägning.
Anställda har alltså helt olika rättigheter i identiska verksamheter, ibland till och med i samma kommun, beroende på om verksamheten är i offentlig eller privat regi. Om du dessutom arbetar i en offentligt driven verksamhet som övergår till privat regi tappar du meddelarskyddet i samma stund som du skriver på anställningskontraktet hos den privata vårdgivaren. Man kan ju undra vad det är för företagshemligheter som ska skyddas i den privata verksamheten som inte var skyddsvärda i den offentliga.
Herr talman! Det förekommer att kommuner och landsting beslutar om ett visst skydd för personalens meddelarfrihet hos privata entreprenörer, som ett villkor i bland annat upphandlingar. Det är dessutom så att under Vårdval Sverige, som genomförts i alla landsting, har meddelarfriheten skrivits in i samtliga avtal runt om i landet.
Juristerna menar dock att det inte spelar någon roll vad man ställer för krav i dessa avtal eftersom det grundläggande kravet på att privatanställda ska vara lojala mot sina arbetsgivare kvarstår. De menar att det inte skulle hålla vid en prövning. Då skulle i stället lagen om affärshemligheten väga tyngre. I en tvist skulle sannolikt det företag vinna som straffar anställda som har uttalat sig om man hävdar att det skadat företagets konkurrenskraft.
Jag har vid tidigare debatter tagit upp att även Riksrevisionen har påtalat problemet med granskningen, bland annat i en granskningsrapport om styrningen av privat äldreomsorg där man granskar statens ansvar för att säkra kvaliteten i privat äldreomsorg. Man säger bland annat att granskningen visat att det kan vara svårt för personalen i privat äldreomsorg att veta vad man får säga om sin arbetsplats. Personalen får å ena sidan inte röja företagshemligheter, men å andra sidan är man skyldig att anmäla allvarliga missförhållanden enligt lex Sarah. Till detta tillkommer att skyddet för yttrandefrihet gentemot arbetsgivare är oklart för anställda i privat verksamhet. Detta står i Riksrevisionens rapport.
I vår reservation, herr talman, påtalar vi vikten av att en lag som skydd för meddelarfriheten i offentligfinansierad verksamhet i privat regi ska bygga på principen att den så långt som möjligt ska vara densamma som för offentliganställda.
Jag har aktualiserat frågan i Yttrandefrihetskommittén eftersom jag är ledamot i den, men på grund av tidsförhållandena är det inte längre troligt att kommittén kommer att hinna utreda frågan. Jag lyfte upp den när kommittén startade för flera år sedan, och vi kommer troligtvis i kommittén att få begära ytterligare tidsfrist för att bara klara grundlagsmodellen för tryck- och yttrandefriheten. Det är alltså näst intill omöjligt att vi skulle hinna med en så komplicerad fråga som denna i Yttrandefrihetskommittén.
Vi socialdemokrater anser därför att riksdagen ska ge regeringen till känna att regeringen i lämpligt sammanhang bör utöka skyddet till att omfatta även anställda i offentligfinansierad privat verksamhet.
Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 2.