Herr talman! Jag vill ta upp två av frågorna i betänkandet om yttrande- och tryckfrihet. Båda frågorna har varit uppe till debatt tidigare, både här i kammaren och i konstitutionsutskottet. Frågorna rör hets mot folkgrupp och rätten att välja tv-utbud.
Frågan om att utvidga hetslagstiftningen till att även omfatta transpersoner eller personer med könsöverskridande identitet har diskuterats ända sedan lagen trädde i kraft 2003. Den fanns med även i propositionen som föregick beslutet. Lagen om hets mot folkgrupp är, precis som Tuve Skånberg säger, en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Alla inskränkningar som riksdagen överväger i grundlagar ska vara mycket väl motiverade. Ändringarna ska vara påkallade till skydd för den personliga integriteten eller mänskliga rättigheter. Balansgången är mycket viktig. Yttrandefriheten ska alltid väga mycket tungt.
Varför tycker vi, som i alla andra sammanhang värnar om och slåss för yttrandefriheten, att det är motiverat att införa könsöverskridande identitet i lagen? En av orsakerna är att i den nya diskrimineringslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2009, finns könsöverskridande identitet som en diskrimineringsgrund.
De som är tveksamma till en utvidgning har hävdat också i detta utskott att diskrimineringslagen är riktad mot enskilda individer och hetslagstiftningen mot grupper av människor.
Utskottets majoritet säger sig inte ifrågasätta att personer med könsöverskridande identitet drabbas av hot, våld eller andra kränkningar på grund av just denna identitet. Men oftast är det mot en enskild individ och inte mot en grupp.
Herr talman! Klimatet i Sverige har hårdnat under de snart tio år som har gått sedan det fattades beslut om lagen. Även transpersoner som grupp råkar ut för hatpropaganda och hatrelaterade brott, och det känns mycket konstigt att inte denna grupp skulle inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp.
Förra året lyftes frågan in i Yttrandefrihetskommittén på initiativ av Ingvar Svensson, som tidigare representerade Kristdemokraterna i utskottet, och mig. Vi tog upp frågan med utredningens ordförande och övriga ledamöter tillsammans med ytterligare frågor - det har här bland annat talats om meddelarskyddet - som vi kände skulle kunna inrymmas inom den utredning som vi höll på med om en ny yttrandefrihetsgrundlag.
Ett år har gått. Vi i utredningen har fram till december i år på oss att bli färdiga. Eventuellt skulle vi kunna tänka oss att få några månaders förlängning. Men de tydliga signaler som vi har fått i detta läge är att det inte finns utrymme för några sidofrågor.
Det är riktigt att frågan inte är avfärdad. Men ska vi komma framåt i detta läge och få till stånd en förändring som kan träda i kraft vid nästa val bör riksdagen göra ett tillkännagivande och ge regeringen i uppdrag att antingen se över frågan enskilt eller ge tilläggsdirektiv till Yttrandefrihetskommittén.
Jag tycker att utskottets majoritet glider undan frågan. Ni säger att ni är positiva, men ni vill inte ta de steg som krävs för att få till stånd en förändring.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
Den andra frågan som jag vill ta upp är rätten att välja tv-utbud. Detta är inte heller någon ny fråga. Fortfarande är du som konsument väldigt låst i ditt tv-utbud om du bor i ett hus med kabel-tv. Hyresvärden tecknar ofta långa avtal som bakas in i hyran, och du som konsument kan inte påverka innehållet i utbudet ett enda dugg. Det är också svårt för små nischkanaler att över huvud taget komma in i kabelnäten eftersom nätägarna många gånger köper färdiga paket från ett begränsat antal mediehus som i sig kan betyda fler kanaler men som ändå begränsar ditt inflytande som konsument.
Jag tycker att ni i utskottets majoritet kommer med motstridiga uppgifter när ni i ert ställningstagande skriver att det inte finns någon möjlighet att införa lagstiftning på området utöver de regler som redan finns i lagen om elektronisk kommunikation. Samtidigt noterar ni att regeringen i sin proposition
Bättre elektroniska kommunikationer
föreslår att det ska bli möjligt att besluta om att en operatör ska kunna förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla en annan operatör i gemensamt utnyttjande av ledningarna i ett allmänt kommunikationsnät. Är inte detta lagstiftning? Jo, helt klart kommer det att bli en lag när det passerar kammaren. Den kanske är ett steg på vägen. Men lagen fordrar många uppfyllda kriterier för att bli tvingande. Det är en lagstiftning som nog har marknadens bästa för ögonen och inte konsumentens.
Vi anser fortfarande att detta bör utredas vidare. Finns det utrymme för denna kommande lagstiftning bör det också finnas utrymme för att införa en samtrafiksskyldighet. Detta skulle stärka konsumenternas möjlighet att välja sitt eget tv-utbud samtidigt som det skulle stärka den fria åsiktsbildningen och gynna det demokratiska samhället.
I samband med att riksdagen antog den nya radio- och tv-lagen anförde regeringen att man avsåg att ge Myndigheten för radio och tv i uppdrag att följa den fortsatta utvecklingen i kabelnätet. Detta välkomnades förra året av utskottsmajoriteten.
Det har nu gått ett år sedan riksdagen antog den nya lagen, och ännu har inte ett sådant uppdrag lämnats. Frågan är varför, och frågan är vilket intresse regeringen egentligen har för att öka inflytandet för konsumenterna i kabelnätet.
Herr talman! Jag yrkar bifall även till reservation 4.