Herr talman! Det demokratiska och öppna samhälle vi har i dag tar vi ofta för självklart. I själva verket är det ett resultat av en mångårig kamp och enskilda människors klarsyn och drivkraft.
Det är också så att det fortfarande är en stor del av jordens länder och människor som inte har rätt att yttra sig fritt eller skriva ned och publicera sina åsikter - vi kan bara se på vad som händer i Nordafrika just nu, eller vad som händer i Kina. Utvecklingen där går delvis åt rätt håll, men det finns mycket att göra. Eller varför inte peka på det som är aktuellt i Sverige just nu, nämligen besök av premiärminister Putin från Ryssland och alla de problem som finns där med yttrandefrihet och tryckfrihet.
Vi i Sverige tycker ibland att vi är särskilt bra på just tryck- och yttrandefrihet, och vi har viss rätt att vara stolta även om man inte ska tro att vi på något sätt är färdiga eller gör allting rätt. Jag skulle vilja säga att det är två frågor inom detta område som vi kan brösta oss med. Det handlar om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Det är två grundläggande principer som har etablerats i svensk lagstiftning sedan länge och som i viss mån också har gått på export.
I själva verket är det en rad olika lagar som återfinns inom grundlagarna tryckfrihet och yttrandefrihet. Meddelarfriheten eller meddelarskyddet består till exempel av anonymitetsskydd, efterforskningsförbud, repressalieförbud, rätten för var och en att anskaffa olika uppgifter med mera. Dessa båda principer har sannolikt bidragit till att den offentliga verksamheten i Sverige har blivit öppnare och mindre korrumperad och att vårt land har blivit lite bättre att leva i. Den offentliga sektorn har säkerligen också blivit mer effektiv.
Meddelarfriheten och offentlighetsprincipen gäller dock inte i samma utsträckning inom privat verksamhet. Där är anställda mer bundna av lojalitet till ägarna och ledningen. När offentliga verksamheter har överförts till kommunala bolag eller privatägda företag påverkar det därför även yttrande- och tryckfriheten i Sverige. För några år sedan skärptes därför reglerna så att även kommunala bolag i dag omfattas av detta regelverk.
För bara någon månad sedan fick vi dock till min stora glädje ett enigt konstitutionsutskott som biföll en motion om att stärka skyddet för så kallade whistleblowers. Vi riktade en tydlig uppmaning till regeringen att återkomma med lagförslag som gör att Sverige bättre hänger med i utvecklingen inom det privata området för att minska korruption och öka öppenheten. Vi ska noga följa regeringens arbete på detta område.
När vården och skolan alltmer övergår till friskolor eller vårdcentraler och hälsoinstitut som drivs av andra ägare än det offentliga hänger ännu i dag inte dessa grundläggande svenska öppenhetslagar om offentlighet och meddelarfrihet med. Det har också lett till att allt fler oroas över utvecklingen. Inte minst kan man se detta genom att vi i år har fått en mindre flod av motioner från olika riksdagsledamöter med krav på en förändring där till exempel meddelarskyddet följer med eller utvidgas till att gälla även privata företag som finansieras med offentliga medel.
En sådan förändring är inte lätt att genomföra. Det är en svår balansgång rent lagstiftningsmässigt, men inte desto mindre vore det önskvärt. Det är till exempel alldeles uppenbart att det vore bra att få en större öppenhet inom friskolesektorn. Det skulle kunna bidra till att elever och föräldrar kunde göra mer riktiga och medvetna val.
Jag vill därför yrka bifall till reservation 2 om meddelarskydd i offentligfinansierad privat verksamhet. Jag står naturligtvis också bakom reservation 3 om att utvidga lagstiftningen om hets mot folkgrupp till att även gälla så kallade transpersoner.