Herr talman! Det finns en del kritik som ibland riktas mot den ortodoxa nationalekonomin. En liknelse som jag har använt många gånger själv är att någon säger att man kan använda en dammpiska för att göra rent ett fönster. Så prövar man det, och det misslyckas. Den slutsats man drar av det är att man måste slå lite hårdare.
Det är lite av problemet med Annika Qarlssons resonemang här. De problem som Annika Qarlsson pratar om, med dubbla stolar och upphandling, har till stor del skapats för att alliansregeringen tvångsmässigt krävde av Arbetsförmedlingen att man skulle upphandla mer. Det var precis det vi kritiserade. Man har skapat de problem som vi varnade för. Nu tycker Annika Qarlsson: Titta, det blev problem - då måste vi göra mer av det här! Det är precis det resonemang som förs.
I Australien har man en annan typ av arbetsmarknad. Man har till exempel en helt annan typ av invandring än vad Sverige har. Det saknas också andra komponenter som vi har på den svenska arbetsmarknaden, där Arbetsförmedlingen ska passa in. Ändå har man prövat de här sakerna och fått fler av de problem som jag pekade på. I andra länder där man prövat detta har också de problem som jag pekade på dykt upp. Man skummar marknaden och behöver bygga upp ännu större byråkratier för att kontrollera att de fel som man kan räkna ut i förväg inte uppstår. Det är det recept som Centerpartiet har, i stället för att utvärdera det som skett och rätta till det som varit fel. Det arbetet pågår nu. Regeringen har tillsatt det. Arbetsförmedlingen gör ett internt arbete. Det finns en massa fler saker som vi behöver göra. Men det som Centerpartiet föreslår är det sista vi skulle behöva.