Herr talman! Låt mig börja med att förtydliga för den som möjligtvis inte njuter av sommarkvällen att det är spännande att se att ordföranden i utskottet väljer att inte ta replik på våra anföranden utan i stället begär ordet på nytt. På så sätt får han sista ordet i våra replikskiften. Det finns en taktik och strategi i det som jag inte tycker är speciellt god ton - apropå andra diskussioner.
Det uppdrag som nuvarande generaldirektören på Arbetsförmedlingen har fick han av alliansregeringen när han tillträdde. Han har påbörjat ett fantastiskt arbete. I vissa delar instämmer jag inte i hans förslag, och i andra delar anser jag att hans förslag går i helt rätt riktning. Det är ett nödvändigt uppdrag för att på kort sikt se till att stärka Arbetsförmedlingens möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett bra sätt.
Vårt förslag till tillkännagivande är inte en motsats, det vill säga att tillsätta en extern granskare med ett brett uppdrag. Om Raimo Pärssinen inte tycker om uppdraget kan man komplettera eller ge tilläggsdirektiv, det vill säga ändra de direktiv som finns. Men det finns inte en motsats.
När generaldirektören var på besök i utskottet konstaterade han att det han gjorde var att se till att bjuda in representanter för den tidigare utredningen och tanka av dem vad de hade hunnit få fram under den lilla tid som de hann arbeta. Det är inte ett hot mot någon utan en möjlighet för att få ett bättre underlag så att arbetet utvecklas på ett bra sätt framöver.
Jag har berättat vad Centerpartiet vill. Utredningen skulle vara ett underlag. Men utredningen skulle också kunna landa i något som någon annan vill utveckla vidare. Men då krävs att man vill fortsätta. Varför är ni så rädda för att låta utredningen fortsätta sitt arbete?