Fru talman! I försvarsutskottets betänkande om kärnteknisk säkerhet och strålskydd behandlas 23 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Centerpartiet står bakom betänkandet, och jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Som framgått är det Vänsterpartiet och Miljöpartiet som, var för sig eller tillsammans, har reserverat sig på olika punkter.
Kärnkraften var en stor stridsfråga som splittrade Sverige för 25 år sedan. Det var dåtidens stora energi- och miljöfråga. Centerpartiet betydde mycket, tillsammans med andra parter, för att ifrågasätta tekniken och driva fram ett starkt säkerhetstänkande, även om vi inte lyckades få gehör för tillräckligt starka satsningar på förnybar energi för att kunna nå vårt dåvarande avvecklingsmål.
Nu år 2007 är den helt dominerande miljö- och energifrågan utsläppen av växthusgaser och hur vi kan minska vårt beroende av fossila energikällor. I insikten om denna väldiga utmaning - där äntligen de förnybara energialternativen börjar närmast explodera - har Centerpartiet accepterat att kärnkraften kommer att spela en längre roll som energikälla i Sverige än vad vi ursprungligen önskade.
De båda vänsterpartierna vill fortfarande avveckla kärnkraften snabbt. De säger nej till kärnkraften samtidigt som de också säger nej till fossil energi, nej till olja och till kol, nej till fossilgas och för övrigt också nej till det EU-samarbete som är den drivande internationella kraften för globala åtgärder på miljöområdet. Det de säger ja till, i alla fall var det så före valet, är samarbete med Socialdemokraterna, vilket ofta innebär ett gemensamt ja till det mesta av det som man säger nej till.
Händelserna vid Forsmark visar med all önskvärd tydlighet att människan aldrig får brista i respekt för kärnkraftens risker och att säkerhetstänkandet aldrig får mattas. Det är bra att olika åtgärder nu har vidtagits för att förbättra kvaliteten i säkerhetsarbetet vid Forsmark. Det är bra att regeringen har uppdragit åt det internationella organet IAEA att granska samtliga svenska kärnkraftsanläggningar, och det blir självfallet intressant och viktigt att få en rapport om deras bedömningar i sak och i ett internationellt perspektiv.
Det ansvar som kärnkraftverkens ägare har för effekterna vid en eventuell olycka är redan i dag betydande. Den svenska lagstiftningen bygger på de skyldigheter som följer av den så kallade Pariskonventionen, även om ansvaret för både anläggningsinnehavare och staten går längre än vad som i dag krävs enligt konventionen. Det är självfallet bra.
För närvarande pågår ett arbete i Regeringskansliet för att skärpa den svenska lagstiftningen. Skadeståndsansvaret kommer att höjas. När förslag om detta kommer till riksdagen får vi ta ställning till det.
Det andra ämnesområdet i betänkandet handlar om elektromagnetisk strålning och elöverkänslighet. Bedömningen av ansvariga myndigheter och experter, som har redovisats här, är att om strålningen ligger under internationellt rekommenderade nivåer finns det inga vetenskapliga belägg för de skadliga hälsoeffekter som många enskilda människor upplever och hänför till just strålning.
Det här är samtidigt en svåranalyserad materia, och det finns uppenbarligen en stark oro hos många människor för denna strålning, som ju finns överallt i högre eller lägre grad. Vi vet också att många människor kopplar ihop problem och sjukdomsbilder som man har med just denna strålning, och detta måste självfallet behandlas med den största respekt. Därför ställer sig utskottet också positivt till den forskning som bedrivs på området både nationellt och internationellt, som Patrik Forslund med flera framhöll. Statens strålskyddsinstitut har också från 2007 tillförts ytterligare forskningsmedel. Frågan om ytterligare ökningar av forskningen om bland annat strålningen från mobiltelefoner får prövas fortlöpande i budgetarbetet.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.