Fru talman! Först vill jag verkligen säga att vi delar den ödmjuka inställningen till alla människor som upplever att de har elöverkänslighetsproblem eller att de påverkas av mobilstrålning. Vi har en gemensam respekt för det.
Jag vill också komma in på det som Patrik säger om vem som ska forska på vad. Du sade i ditt anförande att det här är ett medicinskt problem. Det är medicinen som ska forska och medicinen som ska ta reda på hur man ska hjälpa de människor som faktiskt upplever de här problemen.
Jag kan förstå det resonemanget när det gäller en fråga som röntgen. Röntgen var något som användes och utvecklades inom sjukvården för att kunna ställa diagnos och hjälpa människor. Men röntgen i sig har medfört en massa biverkningar som har gjort att man har skapat restriktioner för strålningen.
Men mobiltelefoni och andra saker är ju någonting som finns ute bland oss i allmänheten. Det är någonting som inte vi kan strikt avgränsa inom en medicinsk miljö. Jag undrar om man inte kan säga att forskningen måste ske i samarbete med SSI, med olika kärntekniska institut och med medicin. Man ska inte bara som du säger överlämpa det här på den medicinska forskningen. På vilket sätt bidrar ni med att ge mer pengar till medicinsk forskning på det här området?