Fru talman! Else-Marie Lindgren säger vid flera tillfällen, och avslutar även med, att kärnkraften alltid ska vara säker. Då undrar jag varför man yrkar avslag på reservation 6. Vi har ju säkerhetsföreskrifter, men det är flera reaktorer som inte lever upp till dem i dag. Det vi säger är att vi bör gå efter säkerhetsföreskrifterna. Vi har ju tagit beslut om vad som är säkerhet. Vi kan förstås inte lita på att det inte händer något ändå, men vi har ändå satt en ribba. Och då menar vi att de reaktorer som inte lever upp till den inte borde få tillstånd att starta. Det är för mig ett sätt att definiera det osäkra i att det ska vara säkert. Vi får ju inte glömma att det alltid finns en osäkerhetsmarginal.
Jag tycker också att resonemanget är lite märkligt, för de internationella bedömarna, till exempel IAEA, uppfattar faktiskt inte alls svensk kärnkraft som säker. Tvärtom - vi har fått väldigt mycket kritik, och svensk kärnkraft är inte alls i topp om man jämför med kärnkraften i andra länder. Det finns alltså väldigt mycket att göra.
Jag tycker också att det är lite märkligt att påstå att Miljöpartiet skulle vara kunskapsfientligt eller att vi skulle vara något slags hycklare. Miljöpartiet bygger sin politik på vetenskap så långt det är möjligt, och när det saknas bevis till exempel för en brist på samband mellan elektromagnetisk strålning och ohälsa, tycker vi att man bör använda försiktighetsprincipen. När det saknas vetenskaplig grund för ett beslut tycker vi i alla sammanhang att det är viktigt att använda försiktighetsprincipen.
Det finns också osäkerheter i hela kärnkraftscykeln i hanteringen, och det återkommer jag kanske till senare. Men vad menar egentligen alliansen med säkerhet?