Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 2 och yrka bifall till förslaget i betänkandet i övrigt.
Det här betänkandet är ett av de betänkanden där den sittande majoriteten kan förlora en votering om en sådan begärs. Enligt mitt förmenande är det dock ovanligt omdömeslöst att förlora en votering i detta betänkande då i princip såväl majoriteten som minoriteten i form av Alliansen har liknande uppfattningar. Jag har svårt att över huvud taget se att det finns någon skillnad i förslagen. Den motion som ligger till grund för majoritetens förslag har två tillkännagivanden, dels om behovet av att bredda regelförenklingsinsatserna, dels att inrätta en myndighetsgemensam portal för rådgivning samt registrerings- och tillståndsförfarande.
Fru talman! Det är svårt att tro att inte vare sig näringsutskottets ordförande och den förre finansmarknadsministern, som jag vet arbetade hårt att förverkliga 24-timmarsmyndigheten, och där just en sådan portal som vi från majoriteten beskriver finns med, eller gruppledaren för Moderaterna i näringsutskottet, ledamoten Jessica Polfjärd, skulle ha något emot att bredda regelförenklingsinsatserna, eller att vice talmannen och tillika tjänstgörande suppleanten Liselott Hagberg skulle tycka att inte vare sig breddningen av insatserna eller en gemensam portal skulle vara skadliga för regeringen eller företagarna, eller att den tjänstgörande suppleanten Helena Lindahl skulle ha något avgörande emot majoritetens förslag.
Nej, fru talman, här handlar det inte om att man har någonting emot det. Här handlar det om ren och skär prestige. Man kan inte ens erkänna att förslagen är rätt så kloka och ganska väl underbyggda. Det skulle förmodligen få lite mer fart på regelförenklingsarbetet, och det kanske skulle vara möjligt, även om man inte uppnår målet, att komma lite närmare om man följde majoritetens förslag.
Jag har förståelse för att man tog strid och verkligen ville ha ett skarpt läge när man till exempel behandlade skrivelsen om statliga företag, där våra uppfattningar skilde sig åt väsentligt. Men jag har väldigt svårt att förstå att man vill ta strid när våra förslag är så lika och tvärtom skulle få lite mer intensitet i just detta regelförenklingsarbete.
Fru talman! I ett avseende skulle man kunna hävda att regeringens arbete för att minska regelkrånglet i företag har varit framgångsrikt. Man har till skillnad från många andra perioder kunnat hävda att regelbördan har minskat med 7,3 procent. Hade detta varit en minskning som fördelat sig något så när jämnt över de olika departementen och de olika myndigheterna hade detta varit en framgångssaga.
Näringsministern skryter med att man faktiskt har minskat regelbördan, men i verkligheten är det inte så. Det är ytterst ojämnt fördelat. Under perioden 2006-2010 är den största minskningen i procent på jordbruksområdet -41,7 procent, på livsmedelsområdet -36,5 procent och på energiområdet -39,8 procent.
Fru talman! Jag tror att var och en inser att endast en bråkdel av de företagare som finns i Sverige finns just inom dessa områden.
Den största ökningen har däremot skett inom hälso- och sjukvården med 29,1 procent. Den största ökningen i reella tal, det vill säga kronor och ören, har varit på skatteområdet med 582 miljoner kronor. Och, fru talman, det är ju just där som de allra flesta företag kommer i kontakt med regelverket som gäller för just företagare. Det är när man ska betala skatt som man kommer i kontakt med det.
Jag menar att det inte är någon överdrift att påstå att de flesta företagare i vårt land inte har känt av den minskade regelbördan utan tvärtom känt av en ökad regelbörda, och också fått en ökad regelbörda. I det avseendet är regeringens ambitioner att minska regelbördan för företagande ett misslyckande av stora mått. Visst kan man gömma sig bakom statistik, men verkligheten hinner alltid i kapp en förr eller senare. Regeringens politik för att minska regelbördan i företagen är ett misslyckande, där huvuddelen av företagen har fått en ökad regelbörda och inte en minskad regelbörda.
Fru talman! Regelförenklingar i företag måste ju också leda till kostnadssänkningar för företagen. Ett av de stora slagnumren förra mandatperioden var att man tog bort den obligatoriska revisionsplikten för småföretagen. Men Småföretagarnas Riksförbund har i ett uttalande sagt att det här inte ger så stor effekt. De småföretagare som deltar i offentliga upphandlingar eller är beroende av stora intressenter eller leverantörer, sannolikt av strikt affärsmässiga skäl, måste behålla sina auktoriserade revisorer.
För staten är detta en reform, men tyvärr märkte inte småföretagarna av reformen. Det är beklagligt att regeringen inte lyssnade på småföretagarna, för det var precis det här man sade före reformen. Ska man minska regelbördan för företagen måste det vara i verkligheten, inte så att andra regelsystem, offentliga eller privata, tar över och tar udden av de reformer som regering och riksdag beslutar om.
Fru talman! Vi har som riksdag att besluta om statens ansvar för regelbördan för företag. Men vi vet att en stor del av regelbördan för företag regleras i kommuner och landsting, och där är inte alltid ambitionen densamma som i staten. Jag vet att man i Sveriges Kommuner och Landsting har en kommitté som har till uppgift att minska den kommunala regelbördan för företagen. Men SKL kan aldrig göra annat än att rekommendera sina medlemmar åtgärder. Tyvärr visar det sig när man mäter regelbördan i kommuner och landsting, som NNR har gjort, att systemen med regler, väntetider och avgifter är väldigt olika och saknar transparens. Här är ett område där vi som näringspolitiker måste ta vårt ansvar och diskutera i våra respektive partier.
Fru talman! Nästa år kommer det ingen regelskrivelse. Det är intressant, för enligt vad jag har fått berättat för mig var det de borgerliga partierna som krävde att en årlig skrivelse kring regelförenklingar skulle lämnas till riksdagen. Det är beklagligt att man inte vill redovisa vad som händer inom regelförenklingsområdet under nästa år trots att detta var ett av de mest prioriterade områdena för Maud Olofsson när hon tillträdde. Vi socialdemokrater menar att detta är att gå emot riksdagens tillkännagivande, ett beslut som dessutom fattades av en enhällig riksdag.
Det andra intressanta är att inte heller den årliga mätningen kommer under nästa år utan först 2013. Det är intressant ur två aspekter, dels varför regeringen inte vill mäta regelminskningen nästa år, dels att det nästa år är intressant då man just skulle ha nått de 25 procenten, som var en så prioriterad fråga för regeringen. Vi vet att år 2010, då man skulle redovisa vad man hade gjort under perioden 2006-2010 då man under två år hade försökt hitta metoder, ägnade man sig inte åt så mycket regelförenklingar utan regelbördan ökade i stället. Då satte man det upp till 2012. Men vi får inte veta vad som händer under det här året.
Jag kan bara tolka det som att regeringen inte törs redovisa det misslyckande som regelförenklingsarbetet innebär. Men jag kan lova er att oavsett om det kommer någon skrivelse eller inte kommer jag att hålla minst en interpellationsdebatt om detta. Regeringens misslyckande kommer att debatteras i denna kammare oavsett om man mäter och kommer med skrivelser eller ej.
Fru talman! Jag ska slutligen göra någonting för mig mycket ovanligt. Jag ska berömma regeringen och Maud Olofsson för en sak. Det är positivt att man behåller systemet med mätmetoder, regelråd och övrig organisation. Tyvärr ägnade regeringen halva förra mandatperioden åt att hitta de här metoderna. Det är tur att vi slipper det denna mandatperiod.