Fru talman! Problemet är ju att vi kommer efter även i Sverige på grund av att det händer för lite på EU-nivå. Då handlar det faktiskt inte bara om att näringsministern gör någonting.
Låt mig bara ta ett exempel. Det fanns
en
minister som tog upp regelförenklingsfrågorna under det svenska ordförandeskapet. Det var jordbruksministern. Så var det trots att vi vet att de riktigt stora kostnadsbördorna ligger hos justitieministern och hos finansministern. Då är min fråga, framför allt till Jessica Polfjärd som är moderat: Varför prioriterar inte justitieministern detta? Hon är mycket väl medveten om att de stora tunga posterna eller tunga kostnaderna, ska man väl säga i det här sammanhanget, så att vi använder oss av rätt begrepp, ligger hos henne. Varför tog hon inte upp detta under den perioden? Och varför har hon inte tagit upp det senare? Det är helt obegripligt.
Det är här man verkligen kan bredda det genom att ta det på de departement som har de riktigt tunga posterna. Det är trots allt ganska lite pengar, totalt sett, om man ser till helheten, på jordbruksområdet, även om det inom jordbruksområdet blev väldigt mycket när man skar ned.
Det är samma sak på livsmedelsområdet. Det är trots allt en mindre del. Det är på arbetsmarknadsområdet, på justitieområdet, på finansområdet som de stora kostnaderna finns och som de stora regelförenklingarna skulle kunna göra någonting för de enskilda företagen.
Då är min fråga, faktiskt mest till dig som moderat: Varför gör inte justitieministern och finansministern så att regelbördan minskar för företagen där?