Fru talman! Patrik Forslund anförde att det är för att det ska vara rättssäkert som CSN ska få möjlighet att vid misstanke hålla inne med studiemedlet så att det inte ska ske några felaktiga utbetalningar. Då undrar man ju vems rättssäkerhet Patrik Forslund pratar om. Det är knappast den enskildes rättssäkerhet, eftersom det inte finns möjlighet att överklaga något som de facto är ett beslut, utan det är helt tydligt statens rättssäkerhet att inte behöva betala ut minsta krona till någon som inte ska ha den.
Det är utmärkt om staten inte betalar ut pengar till folk som inte ska ha det, och betalas det ut ska det förstås betalas tillbaka. Men vad har vi egentligen för perspektiv? Hur ser detta ut? Vem är det som har möjlighet att faktiskt hävda sin rätt, och ur vems perspektiv pratar vi egentligen om rättssäkerhet? Hur kan det vara så att det när vi pratar om rättssäkerhet på andra områden inte är statens rättssäkerhet vi pratar om utan faktiskt medborgarnas och de enskilda individernas? Är det inte rimligt att det är så även på detta område? Är det inte rimligt att faktiskt inse att detta förslag inte gagnar rättssäkerheten utan snarare undergräver den?
Jag skulle också vilja fråga Patrik Forslund om det inte är så att det faktiskt är ett stort problem att över en tredjedel av alla studenter lever i fattigdom. Och om det nu är ett stort problem, varför har inte regeringen gjort mer för att åtgärda detta?